Klockan är runt sju på kvällen och det är måndag. Cykelsalen på SATS Kungsgatan formligen kokar. Vi kör lagtempo. Varje individ är där för sin egen skull. Din träning, din andning och dina tramptag. Men trots det individuella i träningen så skapades en magisk känsla i salen. Energinivån i topp. Blickar möttes, ögon fulla av jävlaranamma. Lagkamraten på cykeln bredvid peppade sin granne och utmanade sig själv lite extra eftersom lagkompisen körde så starkt. Gårdagens cykelklass var som alla måndagsklasser helt underbar att vara instruktör för. Det handlar inte om mig, det handlar om deltagarnas vilja, kraft, fokus och träningsglädje. Igår handlade det om fantastiska människor, fyrtiofyra egna viljor som valde att följa min tanke och träningsplanering. Vi gjorde det tillsammans, salen i gungning och energin flödade. Det bästa är att se dessa egna träningsviljor gå lite utanför sig själva och ge ett ord, en blick, en knuten näve, ett leende eller tillrop till grannen. Personen som ger växer, personen som tar emot får energi. Ge energi och få energi. Ge ett leende och få ett leende. Välj att ge något, då kan du lita på att du tids nog får tillbaka.
Intervallerna i torsdags gick galant. Tartanbanan var min och jag hade genuint roligt. Fick dessutom oväntat trevligt sällskap. Bland annat en spännande prick med samma målsättning som mig på halvmaran. Nu återstår att se vem av oss som klarar den först. Dessutom fick vi alla härlig coachning från sidan av och stämningen i Friidrottens hus var god. Mycket folk och många som tränar mot sina målsättningar. Det är fostrande att köra intervaller på bana och det är inspirerande att träna bland dessa duktiga atleter. De flesta juniorer med hela livet framför sig. Men åldern har ingen betydelse när det gäller löpning och passionen för densamma. Vi hjälps åt att dra på intervallerna. Vi peppar varandra. Vi ger och vi får. Det här är nygammalt för mig. Trodde inte att jag skulle uppleva den här glädjen och gemenskapen igen. Ensamvargen och tjejen som klarar sig själv. Så fel jag hade. Mer än någonsin behöver jag träna med andra, inspireras av andra och försöka ge lite för att förtjäna att få.
Lördag förmiddag spenderades i Skatås. Jag hade en tuff dag i spåret. Intervallkänslan från torsdagen var som bortblåst, mjölksyra och svårt att andas gav passet en helt annan karaktär. Ren och skär överlevnad. Vinterns kyla har gjort mina luftrör lite känsliga, så trots att det inte var så kallt spelade halsen mig ett spratt. Och det drog ihop sig till ett litet hål som pep när jag skulle försöka syresätta för att kunna trycka på. Inte det lättaste. Jag var beredd att kasta in handduken. Men med en envis och duktig tjej bredvid så vill man inte stanna upp och avbryta. Dessutom när samma goa tjej peppar i vilan så finns inte tanken att avbryta kvar i huvudet. Det får pipa och det får kännas tufft. För vem har sagt att det ska vara lätt att träna. Säkert för även ett annorlunda pass som detta något gott med sig. När man får energi av någon annan för att klara sig igenom ett riktigt pisspass med dålig känsla så vill man helt plötsligt ge tillbaka. Fin synergieffekt det där. Så istället för att kliva av och lägga ner hör man sig själv säga positiva ord, prata om hur mycket detta kommer ge oss, klappa varandra på axeln. Inför sista intervallen säger träningskompisen att nu tar vi tre djupa andetag och så kör vi. Ibland är du svag och då är det tur att någon annan är starkare. Ibland är du stark. Och när du är det, kom ihåg att dela med dig av din styrka. För livet är som löpning, det går upp och det går ner. Och du kan inte bara förlita dig till dig själv. Du behöver andra. Men du kan inte kräva något av någon annan om du inte själv är beredd att dela med dig. Prova att ge ett peppande ord till en medtävlande under ett marathonlopp, prova att se glad ut mot publiken och du ska se vad du får tillbaka. Tveka inte att säga hej till löparen du möter på löppasset. Eller varför inte dra lite extra på smilbanden på gymmet. Varför har vi så svårt för att ge? Öppna hjärtat och dela med dig. Ge ett leende och du får tusen tillbaka.
