Variation förnöjer och då är det roligt att som löpare vara på resande fot. Jag är en hel del i Stockholm med mitt jobb och då försöker jag få en fin tur bland allt vatten. Vår huvudstad är en vacker löparstad och man känner sig sällan ensam. Inte ens på löpbandet klockan halv tio en sen jobbdag. Och faktiskt inte ens utomhus en sen kväll, dock tycker jag att det kan kännas lite ensamt i mörkret och man ska tänka efter före speciellt i en stad man inte kan utan och innan. Det är dock charmen med att vara en löpare på resande fot att inte känna till varenda liten vrå.
Häromveckan var jag i Düsseldorf i jobbet. Reste dit via Köpenhamn och hade ett snabbt byte som gjorde att jag bara kunde resa med ett handbagage. Kontorskläder, dator och massor av papper var ett måste. Detta försökte minimeras så mycket det gick för att få ner löparskor och tre set med löparkläder. Ett extra set ifall andan skulle falla på för styrka eller om jag skulle behöva springa inomhus av någon anledning. Sprang ett första pass innan avresa hemifrån torsdag morgon och hade sedan två pass på schemat att genomföra, torsdag kväll och fredag morgon före en heldag med jobb. Såg med spänning fram emot vad en ny stad skulle erbjuda mig i löpskokilometer.
Jag får alltid en skön förväntan i kroppen när jag får en sådan där liten karta de har i hotellreceptioner i handen. I synnerhet när det är en helt ny stad, ett blankt papper, med så många nya löpmöjligheter. Kartorna de har på hotellen är dessutom behändigt små, lätta att vika ihop och ha med sig i handen på löpturen så att beslut kan tas efter hand. Det är något speciellt med att fråga receptionisten på ett hotell om de vet något bra ställe att springa. Lite elakt av mig inväntar jag tyst deras svar. De flesta brukar se förbryllade ut, speciellt i Sverige för här verkar ingen som jobbar i en hotellreception springa eller ens känna till stadens utbud av bra ställen att sätta ena foten framför den andra i högre hastighet än promenad. Utomlands brukar de också ha lite svårt att sätta sig in i en löpares situation. De flesta tror att man tänker vara ute i 20 minuter ungefär och att det räcker att ta en sväng runt kvarteret eller möjligen till en närliggande park. Det är när jag efter att ha inväntat svaret som en tyst turist brukar lägga till att jag behöver minst en runda på femton kilometer, om de har tur att det är en vanlig distansdag. Många gånger så är det på en söndag jag vaknat upp i en ny stad och då är det långpass som gäller. Bästa sättet att utforska en ny stad, sightseeing i löparskor. Kan dock bli lite knivigt för en person som aldrig sprungit själv att förstå att någon innan hotellfrukosten intas ska ut och kuta i två timmar eller en bit över. Jag har full förståelse för detta. Och ska jag vara ärlig så hade jag inte velat ha en karta i handen med en färdigutmärkt runda att följa. Jag går min egen väg och det har alltid varit svårt att bestämma över mig. Så även i val av mina löpturer.
I Düsseldorf var tjejen bakom disken troligen den bästa jag stött på hittills. Hon gav mig kartan och på frågan om vart det är bra att springa hänvisade hon mig ner till vattnet, det vill säga floden Rhein. I vanlig ordning pekade hon på en sträcka som var ca en kilometer lång och att där kunde man springa runt lite. Jag frågade för att jag var nyfiken på svaret. Och jag fick ett bra svar, så jag valde att inte delge hur långt jag skulle springa. Hon såg dock förvånad ut när jag kom tillbaka över en timma senare och idiotförklarade mig troligen morgonen därpå när jag var ute ännu längre och då dessutom tidigt före jobbdagen. För mig var ju det här kort och lätt löpning för att komma igång efter en förkylning. Vi har alla olika gränser och tur är väl det.
Om jag hade svarat själv på frågan vart det är bra att springa i Düsseldorf så hade jag utan att blinka också gett svaret sök dig till vattnet. Det brukar sällan slå fel att vattendrag av olika slag ger någon form av möjlighet att springa relativt ostört. I den tyska staden ringlar sig Rhein som en orm genom ytterområden in mot stadskärnan och utåt igen med fina långa broar över. I tysk ordning så är det byggt ordentligt med överfarter för såväl fotgängare som cyklister och så också löpare. Utefter floden fanns det en cykelbana och en gångbana, grässlätter och ett helt ostört vidsträckt område på ena sidan där det var perfekt att springa. De flesta pass hade med glädje kunnat genomföras. På andra sidan där stadskärnan ligger fanns det stundom cykelbana eller trottoar och på några ställen lika bra som på motsatt sida. Så det gick utan problem att springa över en bro och välja en sida, springa över spontant och fortsätta på andra och sedan springa över igen. Jumping bridges. Ett roligt sätt att spontant anta utmaningen av en ny stad i löparskorna. Och mitt jobb gör troligen att jag kommer resa tillbaka till Düsseldorf och då vet jag precis vilken härlig löpning som väntar mig. Nytta med nöje, bästa sättet att leva livet. Och då är löpningen mitt stora nöje.
Två löppass blev det och kroppen mår allt bättre efter en förkylning som jag åkte dit på. Klagar dock inte för det var många år sedan sist och vad är väl en förkylning. Mitt lilla problem efteråt blir dock att det tar lite längre tid för mig att få ordning på luftrören än för en del andra människor. Men så länge man vet vad det är som är problemet så är det bara att köra på och tillslut kommer den där sköna formen tillbaka som jag hade för en månad sedan. Frågan är bara om den kommer tillräckligt fort. Innan nästa stad ska utforskas spontant med en liten karta och utan kompass.
