För någon vecka sedan fick jag den frågan av gode Magnus Gårdmark. En helt och fullt relevant fråga. Blogg ses för många som en dagbok med uppdateringar i många fall flera gånger om dagen. För mig har detta mer varit ett sätt att för mig själv få ge utlopp för en ådra jag inte använder så mycket annars. Och jag gillar det. Men det senaste året känns det som för var dag som gått, vecka och månad så har allt runtomkring eskalerat. Accelerationen i det som heter livet har tagit proportioner som jag inte riktigt vill vara med om. Jag har helt enkelt inte hunnit med att skriva här. Jag kan inte blogga till klockan tre på natten när jag behöver min sömn. Jag har också pratat med en vis person som fått betydelse i mitt tränande liv om att blogg kan vara både bra och dåligt. Nu har jag värkt på det här och kommit fram till att blogg är bra. För mig. Men inte som ett måste utan som en del av det som heter livet. Och då just för den delen i mitt liv där jag är löpare.
Runt den delen har jag reflekterat, funderat och bestämt mig senaste tiden. För även om jag inte funnits i bloggosvären, så finns jag här. Livs levande. Under den här tystnadens tid fick jag en fråga om att bli intervjuad av alltid lika trevliga och härliga Pelle Crona på Göteborgs Friidrottsförbund. En intervju om mig och min löpning. Vad jag har för mål och tankar kring mina steg i löparskor. Så även om det är tveksamt om jag har en blogg fortfarande så är jag i allra högsta grad en av alla oss löpare som älskar att springa. Steg för steg, andetag för andetag, mot nya utmaningar och mål. 2011 ska bli världens roligaste löparår!
Vill du se intervjun med lilla mig så finns den här på GFIF:s hemsida. Känner mig dock som en katt bland hermelinerna.
