Jag kan tjôta som vi så oläckert kallar det i den här stora småstaden. Ni som känner mig vet också att jag kan gråta och ibland skratta. Men arg så att det slår gnistor blir jag sällan. Men idag, då jävlar. När människor behandlar andra orättvist och på fel sätt då blir jag arg och när det dessutom påverkar mig i min dag som skulle bli grymt glad då blir jag riktigt arg. Idag formligen kokade jag och sedan exploderade jag. Sedan förväntade jag mig att få en ursäkt, Men inte då. Jag är som min far. Lika jävla dumsnäll. Det är det värsta man kan vara. En gammal träningskompis brukade säga att snäll det är inget att vara. Snäll, det är ju hästarna i hagen också. Och det är fan sant. Nu ska jag bli långsint och egoist. Det är det nya nu. Eller så ska jag flytta till en öde ö och bli eremit på riktigt. Eller så ska jag bli som Forrest Gump. Hellre halvtokig och göra något man gillar än pist off. Löpare på heltid. Vem vet. Det kan bli sanning. I så fall lovar jag att berätta om det senaste dramat i mitt liv. To be continued. Or not. Vem vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar