Imorgon börjar hösten likna det den ska vara, det den varit de senaste åren. Hårda måndagar som sätter standarden för resten av veckan. Nu är det slut på sötebrödsdagarna. Förra veckan pissade två killar på mig rejält genom att köra dubbelt. Först timman före min klass och sedan min 90 minutare. Är väl i sig inget speciellt. Men jag brukar sitta där och sätta standarden. Så snart hösten är igång, då sitter jag där och kör. Så nu är det med andra ord hög tid. Övade mig idag utomhus. Var länge sedan jag trampade på riktigt. Och min cykel är verkligen gudomlig. Vaknade lite lätt sliten imorse men kände att jag ville träna. Fast jag har lovat mig en sak det kommande året och det är att använda ihåligheten mellan axlarna lite mer och försöka att inte bli skadad. Skadefri, med många mil i benen och några träningsläger så hoppas jag på att nå mina mål. Så idag fick det bli alternativt. 2,5 timma med skön distanspuls på 141 känns stabilt. Nu är jag redo för morgondagen. Spinning i lika antal minutrar är definitivt tuffare, varmare och svettigare. Blir kul att se hur kroppen reagerar på det. Idag var det för kort för att ta en fika och tillräckligt många road kills för att kallas distans var det inte heller. Dessutom hade jag lite väl mycket krut kvar i benen på slutet. Men så är jag ju inte cyklist så jag gör ju vad jag vill i sadeln utan regler och riktigt svordomskul hade jag också. Inte ens vatten tilläts. Härdande. Men inte alls lika härdande som att cykla dubbla tiden på Lanzarote. Tripplar man gradantalet och quadruplar blåsten. Då snackar vi välförtjänt kaffestopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar