Repriserad genomkörare.

Så var det gjort. Helsingborg tur och retur. Uppladdning i bilen. Blåsigt väder. Solsken. Ben som inte riktigt ville varken på uppvärmning eller under själva loppet. Ett huvud som inte riktigt hade lust det heller. Men vad fasiken. Tävling är tävling. Startskottet brann av. Startfältet rusade iväg. Jag hade före loppet blivit upplyst om att en vass landslagsjunior gästade startfältet. Vår grymma Isabellah fanns det ju självklart inga tankar om att hänga på. Förra året var hon etta och jag tvåa. Långt långt distanserad. Såklart. I år var landslagsjunioren med. Men vem bryr sig. Det är jag, mina löparskor, mina demoner, mitt lopp och mina tider som skall slås. Men trots det blir jag stressad. Unga människor sticker gärna iväg lite snabbare än vi med lite mer seghet i kroppen. Och jag hakade på. Banan i Helsingborg är relativt tuff, kuperad genom Pålsjöskog och detta år även lite missbildad av ombyggnationer i stan. Till det en minibuss som förvirrade sig mitt framför mig. Sekunder tickade iväg under loppet på en massa skit. Men sånt är livet. Hur som helst så var motlutan genom Pålsjöskog min räddning. Enda stället på banan jag kände mig stark var på det stället jag minst förväntade mig. Var tvungen att springa förbi junioren som jag fått tips om skulle hålla en bra fart. Och efter det var mitt mål att hålla samma ställning som förra året. Alltså tvåa efter Isabellah. Inget snack om tider. Ingen bra känsla, som förra året. All träning, alla mil i benen det senaste har gjort sitt. Det är inte nu jag ska ha ett lätt steg. Tror jag. Eller snarare. Hoppas jag. Men jag lyckades på något sätt hålla ihop det. Bra träningspass. Tiden vill jag inte nämna. Men det är ju löjligt att inte säga något om den. Håller med. 37' 32'', en sekund sämre än öppningen i Haag. Och då fortsatte jag i mer än det dubbla. Inte min dag idag. Men en riktigt bra genomkörare. Några sekunder sämre än förra året, men perfekt halvmarathonfart. Nu gäller det att hitta lugnet och viljan för att köra på som en tok i det dubbla. Vissa delar av mig vill. Om en vecka hoppas jag att hela jag har lusten, glädjen och den rätta känslan. Är det någon som är värd mitt andrapris idag. Ett par dyra Puma löparskor från Löplabbet så är det Henrik. Han persade så det skrek om det på den tuffa banan. Läs mer om hans upplevelser på hans blogg. Vilken utveckling av en cyklist och vilken träningskompis jag har. Vi som aldrig skulle bli kompisar.