Inspirerad.

Blickar tillbaka på en fantastisk helg. Jag hade förmånen att få åka med när stadens bästa juniorer inom medel- och långdistanslöpning samlades med tränare för en helg där flera av dem skulle försöka kvala till NM nästa helg. Tilläggas bör att även några seniorer var med även om det är tunnare bland eliten bland de äldre så finns det några riktigt duktiga och dessutom fantastiskt trevliga löpare. Själv var jag väl lite som en katt bland hermelinerna. Äldst och inte alls samma meritlista som de här härliga löparna. Men vi har samma passion för det vi gör och det var en otroligt inspirerande helg. Jag känner mig priviligerad som fick följa med. Många av juniorerna befinner sig i den åldern som jag gjorde när jag la av med löpningen. Nu springer jag ju tillsynes igen, men jag hade ett uppehåll i löpningen under flertalet år. Och projektet som ligger bakom helgens läger ska försöka finnas bakom som stöd när dalarna kommer som de gör för de flesta juniorer som ska ta klivet över till senior. Löpprojektet är fantastiskt och jag blir så glad för den här typen av initiativ i en idrott som kanske inte är den med mest pengar och inte heller den mest glamorösa. På programmet stod en hel del vetenskapsbaserat tänkande kring träning och då med fokus på höghöjdsträning. Intressanta diskussioner och en bra genomgång av fördelar och nackdelar kring att träna på hög höjd. Men det som satte mest griller i huvudet på mig var norrmannen och tillika elitlöparen som pratade om hur norska löpare bedriver sin träning. Jag visste inte att träningsfilosofin skiljer sig så från den här hemma i Sverige. Men jag gillade vad jag hörde. Efterföljande träningspass på 8x5 min på norsk tröskel med 1 min vila var en trevlig upplevelse. Jag som är en ensamlöpare eller springer med Henrik fick nu springa med ett gäng duktiga juniorer och det var fantastiskt kul. Dessutom mättes laktat på några utav dem för att sedan visas som teori. Puls- och laktatbaserad träning är intressant och den norska filosofin har mycket i sig som jag kommer att fundera vidare på för min egen träning. Idag känner jag mig upprymd och inspirerad men samtidigt trött efter en riktigt tuff träningsperiod nu liggandes i bagaget.

Mindre än två veckor kvar till årets sista målsättning. Lite läskigt är det allt. Men å andra sidan så är det alltid spännande och smått nervöst att ställa sig på startlinjen i ett marathon med önskan och viljan att prestera något ens kropp aldrig tidigare gjort. En snabbare tid. Och det är mitt mål. Det är det jag vill. Fast jag har också lovat mig själv att ha riktigt roligt i Frankfurt. För vem vet när jag kommer att springa just Frankfurt Marathon igen. Nästa år väljer jag troligtvis andra bansträckningar och kanske på andra tidpunkter. Så varför inte passa på att njuta när jag har chansen. Sedan är marathonlopp så för mig, en njutning och något jag verkligen gillar att göra. Att jag vill under 2.48.19 som det där perset och årsbästat lyder är något annat. En inre drivkraft som vill se hur många fler sekunder den här 33-åriga kroppen har att plocka ut. Finns det en eller finns det flera. Framtiden får utvisa det.

Hur som helst har jag nu kommit till den där puckeln i träningen när det inte finns så mycket mer som kan göras innan marathonloppet som ligger där framför mig. För många pass just nu stjälper snarare än hjälper och det är nu, under de närmaste två veckorna, som någon typ av form ska byggas upp. Kanske det jag tycker är svårast med att vilja förbättra sig samtidigt som man älskar att träna. Våga vila och förlita sig på genomförda pass. De hårda träningsveckorna är bakom ryggen och det är dags att känna sig nöjd och komfortabel med det. Nu handlar det om att dra ner på träningen och få till effekter i kroppen som gör att den blir starkare, uthålligare och kan prestera ännu lite mer än den gjort tidigare. Att gå från något sliten och nedbruten till pigg och laddad. Under de närmaste två veckorna är det sistnämnda mitt fokus.

Senaste fyra veckorna har passerat med både bra kvalitet och mängd. Siffernörden i mig tittar i träningsdagboken och summerar 51 mil fördelat på 12, 14, 13 och 12. Till det har jag hållit i någon löpträning som inte räknas som egen träning och så har jag haft sedvanliga 3,5h spinningklass i veckan med undantag för Rosa Dygnet då det blev 5h. Förvisso som instruktör. Men mina ben cyklar och det blir en form av alternativträning för mig att köra de roliga cykelklasserna med gänget på Sats Kungsgatan varje vecka. Egentligen är jag emot att skriva exakt upp hur många mil som springs för jag gillar inte jämförelser som folk gör med varandra utan att veta vad som ligger bakom de där milen och framförallt så är vi alla på olika nivå och det gäller att successivt jobba sig upp i kilometerdos. I helgen hörde jag om en junior som tränar 25 mil i veckan, något som för mig i min livssituation och med min kropp skulle vara helt omöjligt. Så jämför inte med andra utan låt dig inspireras av andras träning och forma sedan din egen efter dina mål och förutsättningar. Din kropp är unik och det handlar om att ta reda på vad som fungerar för en själv. Jag vet vad som brukar fungera för mig sista veckan innan en mara eller halvmara. Jag har hittat mitt upplägg som jag känner mig komfortabel och trygg med. För det är just trygghet som är viktigt att känna inför ett lopp. Nu är det veckan före sista veckan och den har jag genomfört väldigt olika genom åren beroende på om andra lopp legat i nära anslutning eller inte. Om jag får önska så vill jag ha lika lätta ben som jag hade i Stockholm förra året, benen var enormt lätta och det var något speciellt med just det loppet. I New York senare förra året och i Stockholm i år hade jag visserligen bättre tider men inte alls samma lätta steg som på små tussar av moln. Och det är bra, för jag vet att jag kan kämpa med lite tunga ben och ändå springa acceptabelt. Men tänk att få lätta ben och flyga fram genom Frankfurt. Helgens inspiration tas med in i nästa träningsperiod. Nu lutar jag mig lite mer tillbaka än vanligt med benen i högläge och drömmer om ett underbart marathonlopp. Hälften sitter i benen och andra hälften i huvudet. Nästan.