Teknik och reaktion.

Senaste tiden har jag kommit på mig själv med att känna att dagar med "bara" ett träningspass känns som vilodagar. Det finns så mycket tid över jämfört med dagar av dubbelpass. Är det inte lustigt. En del kan inte få in ett träningspass i veckan och jag upplever att ett pass om dagen känns lite väl lite. Då har man skakat om kroppen och fått nya perspektiv. Så det där med vilodag var inget jag tyckte att jag behövde, utan jag försökte förhandla om onsdagen till träningsdag. Varför vila när jag ska på konferens. Ska jag vila en hel dag så vill jag ha den perfekta vilan. Alltså vakna sent, sova ut halva dagen om så krävs. Ta med täcket ut i soffan, titta på Vinterstudion och äta en läskigt lång och onyttig frukost. Förhandling verkar inte vara min starka sida för vila var en order. Och vilken vilodag jag fick. Lyckades på den fria tiden före middagen få in en halvtimmes ben- och fotmassage på det fina SPA-hotellet som min jobbkonferens hölls på. Det är inte fy skam. Sedan så erbjuder tillställningar av detta slag mycket med god mat och fika, så kroppen laddades med energi för kommande träningspass. Något som visade sig komma till användning dagen efter vilodagen. Närmare bestämt torsdag kväll.

En vecka efter testet i Friidrottens Hus var jag redan där igen. Den här gången blev det hela en mycket mer positiv upplevelse. Skön kort distans i ett blött och slaskigt Slottsskogen och därefter teknikträning. Löpskolning väcker glada minnen och att göra det i grupp är riktigt kul. När jag själv instruerar så brukar jag kalla det aerobic i skogen, och lite så är det. Kroppskontroll, koordination, smidighet, spänst och igår även en portion reaktionsförmåga. Träningsvärken oundviklig när detta inte genomförts på ett tag. Inte trodde jag att jag skulle ligga raklång på en tartanbana och på angiven signal, en handklappning, försöka samla ihop mina lemmar och trycka mig tio meter framåt. För att inte ha lekt så här på alldeles för många år så kändes det bra. Men det bästa var att jag hade riktigt roligt. Skipping, hälkick, skippgång, sprätten, pendlingar, samt lite annat smått och gott gjorde mig på riktigt gott humör. Avslutningsvis kördes skipping och upphopp i tjockmattan. Ännu en klassiker från förr. Tur för mig är dock att ett marathonlopp inte avgörs i starten, då hade jag inte haft en endaste chans. Eller så hade jag fått träna reaktionsstarter dagligen. Det är svårt att lära gamla hundar sitta.

Imorse var det en stel Therese som vaknade med ordentlig träningsvärk lite varstans eller mest överallt. Spinningklassen gick trots det finfint. Nu funderar jag på hur pass nummer två kommer att gå. Vattenlöpning kanske inte låter så farligt, men testa att köra en tuff intervallserie med bra frekvens så kommer du känna att motståndet som vattnet ger både höjer pulsen och bränner i benen. Idag är med andra ord ingen vilodag, inte ens en sådan där enpassdag. Vågar inte tänka på hur kroppen kommer kännas imorgon bitti. Träningsvärk för mig kommer värst två dagar efter, så det kan bli väldigt spännande. Mest intressant i kråksången är att då handlar det inte om snällare alternativträning utan hard core träning i form av en vacker pyramidstege av intervaller. Som vi brukar säga, hårt mot de hårda. Antar att enda alternativet är att satsa och köra ända in i kaklet.