Pojke eller flicka.

Vi har gjort en del personlighetsanalyser på mitt jobb och jag är en grön-blå person. Den gröna personens signum är att den bryr sig om och den blå personen gillar struktur, analys och är lite av en forskartyp. Inte konstigt att jag då är nästan helt säker på att jag kommer föda en liten grabb. Familjen Nordström radar upp man efter man, brödraskara efter brödraskara en lång väg tillbaka. Henriks söta farmor sa två saker i somras när vi presenterade nyheten att vi väntar barn. Första var att hon inte trodde att vi skulle ta oss tid för det utan att det inte skulle bli några barnbarnsbarn. Det andra var att det skulle vara roligt om det var en liten tjej, fast Therese det går ju inte, vi Nordströmmare föder pojkar. Statistiken i familjen, eftersom mannens spermie är avgörande för könet, säger solklart att det blir en pojk och dessutom med stort sportintresse.

Men sedan har vi min mamma som är övertygad om att det är en flicka, samma med min pappas fru och min farbrors kvinna i livet. Alla tror de på en tjej när de ser magen. Men sedan har vi de som ser magen som står rätt ut som är övertygade om att magens form säger att det är en grabb. Och eftersom jag inte lagt på mig på rumpa eller nämnvärt på annat ställe, i vart fall inte i så hög grad, så är det också tydligen en kille. Bebisen sparkar en hel del och då finns det de som säger att en stark sparkande bebbe såklart är en kille.

Sedan har vi det kinesiska sättet att se det som kan utrönas på nätet där man utgår från när barnet blev till eller när beräknad födelse är. Och när man kikar på det så blir det på ena datumet en pojke och utgår man från det andra så blir det en flicka. Fiftyfifty då kanske. Men så föds det ju fler killar än tjejer eftersom det står att läsa att dödligheten bland män är högre än kvinnor. Så lite större chans att det blir en kille kanske ändå. Men så är det ju inte krig nu, för tydligen i krigstider föds det mer grabbar eftersom många dör i kriget. Hur sjutton kan två kromosomer, kvinnans X och mannens X eller Y veta att det dör fler män i krig så att det är bäst att vi fyller på med lite manliga avkommor för att väga upp bortfallet. Låter helt osannolikt i mina öron. Men så är jag ju blå också och har svårt att tänka att det bara är så, jag måste få veta fakta.

Statistiken talar enligt min logik för att jag blir pojkmamma. Men så sa en kompis att det inte bara hänger på spermien utan vissa ägg är mer mottagliga för den ena sortens spermie än den andra och att ägget nekar vissa spermier att bryta sig igenom till en befruktning. Sedan har vi de som tror på yllekalsongerna. Om mannen i fråga bär varma underkläder förstörs de snabbare manliga spermierna med Y-kromosom och de som överlever och lyckas simma är de lite segare kvinnliga. Är det alltså därför tidskillnaderna relativt sett sjunker ju längre löpsträcka en man och kvinna tävlar på. Kvinnor är ju sega ultralöpare och har ju en annan fallenhet för detta i och med fettdepåer och annat. Även om männen har bättre tider även här. Kanske är det så att detta redan finns med oss i den där dubbla uppsättningen av X-kromosomer och att den mannen tillför är en riktig seg jäkel.

Ibland funderar jag på om jag inte valde lite fel väg ändå i mitt yrkesval. Jag var väldigt inne på genetik och biologi samt läkare när det begav sig och jag fascineras fortfarande av detta. Men det är klart, mina gröna medmänskliga sidor enligt personlighetstestet kanske inte kommer till sin rätt i ett labb genom att prata med celler hela dagarna.

Sedan finns det en uppsjö av skrock kring det här med könet och lika många tips finns det kring när barnet blev till i menscykeln och ställningen när mannen gjorde sin del av graviditeten. Vi går inte in på dessa detaljer. Utöver detta så kan man även fundera över hur illa man mått under graviditeten, hur en ring pendlar över magen och andra spännande funderingar som kan fylla ett gravidhuvud. Kilometertider på tröskelpass, tempo på intervaller, antal kilometer sprungna i veckan, alla dessa tankar kring min träning och mina mål har ersatts av ett helt värdelöst tänkande. Jag kan ju ändå inte veta vad som befinner sig inne i min mage avseende kön. Och jag vill ju inte veta utan det blir en överraskning när jag kört de två marorna på raken och pressat ut vår Ynglis. När vår underbara bebis väl är ute så ser jag så fram emot att fylla huvudet med lite mer löpartankar igen, saknar dessa funderingar enormt och målsättningen med träningen. Planlöst tränande och filosoferande över magen kan man bli galen av. Men ack så mysig tid detta ändå är.

Hur som helst Henrik är cyklist. Han har nött många mil i en cykelsadel, det skapar friktion och värme värre än ett par yllekalsonger. Men han är samtidigt en Nordströms-pojk. Vi är båda individualister och tävlingsmänniskor. Statistik är till för att lura. Könet på Ynglis spelar egentligen ingen roll, men jag gillar att vinna över siffrorna och det är väl enda anledningen att det vore skoj om det blev en tjej. Att bevisa att det visst skulle gå. Löjligt. Javisst är det. Spännande. I allra högsta grad.