Vaknade imorse med nästan tio timmars sömn i kroppen. Det var väldigt längesedan och senaste tiden har vi tänjt på många gränser. Få sömntimmar, många träningstimmar och fullspäckade dagar. Att krypa ner i sängen lite efter klockan nio på kvällen skulle aldrig ha hänt innan vi fick barn och att se halv åtta som en sovmorgon var lika osannolikt. Sömn är viktigt och utan den slutar man fungera och idag känner jag mig mer utvilad än på väldigt länge. Så skönt.
Sitter vid vårt matbord med en bebis lekande bakom mig på golvet, med en god kopp kaffe och blåbärsgröt till frukost och njuter av den vecka vi tillsammans lyckades få ihop Henrik och jag. Två individualister som idrottare har blivit riktiga teamplayers. Utan Henrik hade jag aldrig kunnat träna så som jag gör och jag vågar påstå utan mig hade mannen ifråga inte fått ihop alla sina kilometer heller. Jag är nog lite duktigare på att hålla i piskan. Men så har ju jag inte lagt av min satsning heller. Henrik tränar för att må bra och bli bättre i för honom "fel" sport. Utöver all träning ska vi få veckor som den förra att gå ihop. När Henrik är ute på resande fot och jag har lilleman själv. När vi sedan planerat in helgen späckad med funktionärsuppdrag för min klubb, middag hemma hos oss med goda vänner, workshop och rolig teamspinningklass på gymmet jag är instruktör på och annat smått och gott så gäller det att hålla tungan rätt i mun. Det är då jag får gå upp i soluppgång och köra långpasset innan funktionärströjan dras på för en heldag på stående fot med ett tidtagarur i handen. Kanske inte helt optimalt, men egen träning prioriteras inte bort. En yngre klubbkamrat skulle träna efter vi varit funktionärer och hans visa ord ekade i huvudet på mig. När du vilar tränar dina konkurrenter. Så sant så sant. Ibland är vila bra och ett måste, men de flesta dagar om året är ju ändå träningsdagar. Och så var även söndagen.
Veckan summerades ihop med 12 kilometer tröskel i ett svep. Fick bli på löpband denna dag, både för att det var kallt tidigt på morgonen och för att jag skulle infinna mig på gymmet för workshop och en cykelklass för våra medlemmar. Vi cykelinstruktörer på SATS Kungsgatan körde en 90 min klass där vi instruerade tio minuter var. Du kan tänka dig vilket ös det blir när nio taggade instruktörer får så få minuter var med headset på. Då blir det åka av varje minut. Energinivån var hög och jag fick se det som ett bonuspass efter mina 18 kilometer som veckans sista löppass med upp- och nedvärmning resulterade i. Vid sådana tillfällen är det bra att ha sprungit ett gäng med marathonlopp. Det är ingen stor grej att cykla en och en halvtimma när man känner sig nöjd och glad efter en träningsvecka som blev riktigt bra. Obligatoriska långpasset och tre fina tröskel-/kvalitetspass. Lite distans på det och två spinningklasser så blev det både fin mängd och god kvalitet. Styrka och smidighet blir som äggen i sockerkakan, det får allt att hålla ihop. Vecka ut och vecka in ska de olika ingredienserna av pass genomföras och om receptet visat sig vara tillräckligt bra så kan man plocka ut det bästa ur ugnen på tävlingsdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar