torsdag 28 november 2013

Torsdagsrutinen.


Torsdagar är en riktigt fin dag hemma hos oss. Klockan ringer och jag ger mig iväg för att hålla Indoor Running nere på SATS Kompassen. En fantastiskt rolig klass att få coacha, speciellt den här tiden av året när det gäller att hålla kvar den tuffa träningen även när kylan kryper in på skinnet. Då passar inomhuslöpning bra. Efter klassen får jag möjlighet att träna själv. Tidigare under hösten hade jag detta som min långa tröskeldag och gav mig iväg från gymmet med löparryggsäck på, värmde upp och körde sedan en lång sekvens av tröskellöpning. Eftersom tiden på morgonen är tidig så är det inte alltid farten blivit som jag önskat, men den har i vart fall legat som sämst på marafart och många gånger snabbare än så. Tröskel för dagen rätt och slätt där dagsformen och benen fått avgöra. Nu när kylan smugit sig på och när jag ändå är på gymmet så passar jag på att köra lite snabbare och kortare intervaller på löpband. Idag blev det 16x500m med 1 minuts vila. Totalt med upp- och nedvärmning skrapade jag ihop 14km. Jag har något begränsad tid för dessa pass eftersom Henrik tar med sig Ville till jobbet och jag hämtar upp honom där innan vi styr kostan hemåt. Och tur är nog det, för när jag drar igång så lägger jag gärna på någon extra intervall och kilometer här och där i vanliga fall.

Veckans mellersta dag har även inneburit att jag kört ett ordentligt styrkepass mitt på dagen. Då har Henrik antingen sprungit med Ville i vagn på sin lunch eller lekt med vår lille son. Logistik på hög nivå. Men det är också pusslet som ger dessa torsdagar charmen. Att Henrik just nu är ledig på fredagar gör inte saken sämre. För när torsdagskvällen kommer så infinner sig den där fredagsmyskänslan som man brukar ha sista arbetsdagen i veckan, sedan på den riktiga fredagen kör vi fredagsmys igen. Dubbelt upp när det gäller mysiga saker är aldrig fel.

Idag är min grymma PT Michael Hansson på SATS Kungsgatan uppe och arbetar i Stockholm och jag har gett mig själv ledigt ifrån att skapa träningsvärk. Istället ska Ville och jag göra klart en adventskalender med paket varje dag fram till julafton. Eftersom sonen inte förstår sig på att uppskatta paket riktigt ännu och dessutom får tillräckligt så är det mannen i huset som kommer få öppna ett paket fram till jul. Det kallar jag mys på hög nivå. Men så är han kärleken i mitt liv och utan honom hade aldrig torsdagarna startat så bra som idag heller. 24 paket är inte tack nog, men det är i vart fall något.

Inga kommentarer: