Höstvila och spinningyra.

Vissa saker säger emot sig själva även om det för mig känns självklart. Måndagen före maran utlovade jag lagtempo på min spinningklass en vecka senare. Alltså, dagen efter race day. Om ni varit på en av mina lagtempoklasser skulle ni inse att det är den sjukaste klassen att hålla i för att försöka göra det bra. Jag kan som instruktör inte välja vilka förningar i laget som är mina, utan alla är mina. För alla som är med på klassen är värda att få samma pepp av mig som instruktör. Så det blir åka av rakt igenom med en puls som inte är att leka med. Coachar och kör på som en ångvält i salen. Det är också en av de klasser jag verkligen älskar att hålla i. Att då säga att min höstvila börjar måndagen den 1 november blir lite konstigt. Men för mig har de senaste snart två veckorna verkligen varit höstvila. Trots att jag förra veckan satt i spinningsadeln i runda slängar åtta timmar effektiv tid. Mina tre ordinarie klasser och en eventklass där vi körde sista 2h på Paris-Roubaix med projektor, fullt ös över pavéavsnitten och självklart en sjukt bra målgångskörning när Magnus Bäckstedt visade glädjetårar efter målgång. 2004 var året och det var ett fantastiskt spännande och rafflande race. Jag hade kul och hoppas deltagarna hade minst lika skoj i salen som immade igen totalt och hade en luftfuktighet som en våtbastu. Hard core och spinning när det är som bäst. Vi gör det igen framöver.

Nu sitter jag på tåget och det är fredag. Två cykelklasser är avverkade och en vecka som varit smått tokig läggs bakom ryggen. Kontrasterna mellan att arbeta som kundansvarig på en av Sveriges största mediebyråer (och självklart den bästa), vara en elitsatsande löpare (får väl ändå kalla mig det nu) och samtidigt hålla spinningklasser på SATS är spännande. Kastar mig själv mellan budgetar och intressanta kundkontakter till att vara iklädd träningskläder med instruktörshatten på där vi alla är likasinnade och så stenhårt fokus på den egna träningen stor del av övrig tid. Senaste veckan har jag lyckats klämma in budgetarbete för 2011, briefarbete för nästa år, utbildning på SATS, resa till Sthlm onsdag med härliga tåget kl 05.54, heldags kreativ workshop med efterföljande trevligheter, fortsättning på workshopspånandet dagen efter och sedan hemresa. Packa om väskan torsdag kväll, spinningklass 06.45 fredag morgon, arbete på kontoret med full fart på att ta igen en del som missas när man är på resande fot. Nästa spinningklass kl 17.30, sedan ytterligare en tågresa till huvudstaden. Den tredje i raden på lika många dagar. Om inte snön ställer till det med frusna växlar eller något annat tok som emellanåt händer när man tror att allt ska gå på räls så hoppas jag vara framme lite före midnatt. En god natts sömn och sedan ska jag gå på core-utbildning i helgen. Puh. Jag tror jag behöver en semestervecka efter viloveckan. Det är tur att jag har höstvila för det hade inte gått att få in några 10-15 mil den här veckan inte. Men det var ju inte heller planen. Hade det varit det så hade jag planerat annorlunda. Det gäller att passa på när tillfälle ges. Som förra lördagen. The Convention i Göteborg.

Inspiration av andra. Fantastiska cykelklasser av Magnus Gårdmark och Jessica Clarén. Ni fick mig att verkligen vilja ta ut mig maximalt och tävla mot mig själv mindre än en vecka efter säsongsavslutningen. Jag njöt av er professionalism och er leverans. En dröm när jag har instruktörshatten på är att få hålla i en cykelklass i ett större sammanhang någon gång och då hoppas jag leverera som ni gjorde. Även om tilläggas att större sammanhang inte krävs när jag har förmånen att cykla med ”mina” grymma medlemmar på SATS Kungsgatan vecka efter vecka.

Mellan båda ovan klasser lyssnade vi på Spark i Baken Terese Alvén. Inspirerande att lyssna på och en fantastiskt ödmjuk människa. Roligt att få höra att vi haft våra bloggar lika länge. Man kan ju säga att min är en liten anonym en som inte så många vet om. Medan vi alla vet vad Terese åstadkommit. Fantastiskt och imponerande.

Efter en underbar pastalunch av modell större, tack och lov, avslutades dagen i cykelsadeln. Först ut var Terese Alvéns klass. Krämen i benen var slut och det var dags att ligga lite lägre i puls och glida fram. Lite svårt var det att hålla den planen när en härlig klass presenterades där vi fick åka jorden runt musikmässigt. Terese är inte enbart duktig på sociala medier utan en instruktör väl värd att cykla för. Så får du chansen, ta den.

Slutligen Andreas Wester. Fantastiskt trevlig, ödmjuk och duktig instruktör. Och det är alltid lika roligt att få cykla för honom. Lite som back to the roots för mig. När det begav sig, när jag var en stammis vecka efter vecka på klassen som jag sedan några år tagit över stafettpinnen för. Måndagsklassen på 90 min. Klassernas klass. Mannen ifråga har jag mycket att tacka för. Det var Andreas som frågade mig om jag ville bli spinninginstruktör en gång i tiden och som trodde på mig. Tacksam är bara förnamnet på vad jag är. Trodde aldrig riktigt själv att långlöparen som trivs i sin ensamhet i skogen skulle passa in på ett gym längst fram i salen. Men efter snart fem år som instruktör har jag kommit fram till att jag inte är i fokus alls. Det är de som kommer på klassen som är i blickfånget. Jag är en katalysator, en coach med en tanke och en plan vi ska hålla oss till. Jobbet gör vi gemensamt. Ger man energi så får man.

Nu närmar jag mig Stockholm. Det är med spänning jag tänker på helgen jag har framför mig. Bålstabilitet för hela slanten. Koordination och kontroll på andning, armar och ben. Vi får se om projektet core-instruktör faller ut väl eller om jag ska hålla mig till mer beprövade områden som att sätta ena foten framför den andra i ett par löparskor eller att veva pedaler på en cykel. Spännande blir det och hotellfrukost ser jag fram emot redan nu. Underbart bra.

Höstvila för mig innebär att jag tränar det som faller mig in för dagen. Utan speciella mål för varje pass. Jag håller igång kroppen och trycker på när jag känner för det och tar det lugnt med en låg puls och myskör när jag känner för det. Behöver jag vila för att jag är ute och reser med jobbet så gör jag det. Inga inklämda träningspass utan då vilar jag istället. Ingen speciell tanke mer än att få svettas lite och ha skoj. Har inte sprungit ett steg sedan maran. I Stockholm i helgen ska första löppasset genomföras och nästa vecka kommer jag att börja upptrappningen. Sakta men säkert. Distanspass varvat med fem spinningklasser eftersom jag ska vicka lite grann också. Veckan efter det blir det några ytterligare mil och så har jag tänkt att hitta tillbaka till full löpdos i början av december, dock med fokus på grundträningsperiod fram till jul. Träningsläger väntar också i december. Sedan hoppas jag få ett bollplank eller liknande för att ta min egen träning en nivå till. Har tränat mig själv länge nog och kommer troligen att fortsätta med det också. Men känner att jag vill ha viss hjälp av rätt person för att nå de drömmar och mål jag har med löpningen. Vi får se vad som händer med det. Och hur då planen kommer att bli nästa år avseende tävlingar och annat. Snart dags att summera det här året, men jag suger lite på karamellen och fortsätter att fundera på hur sjutton det ska gå i helgen. Coremuskulatur, mage och rygg. Andas in, andas ut. Det är väl det höstvila handlar om.