Marathonlöpare och inte åskådare.

Marathonlöpare var för mig självklart att jag skulle vara när jag anmälde mig till Frankfurt Marathon och pers var det enda målet jag hade. Närmare bestämt 2.45 var tiden som skulle införlivas. Jag hade tränat för det och ställt in siktet både mentalt och fysiskt. Men ett marathonlopp och långlöpning är så mycket mer än att planera och genomföra enligt en plan. Och det är hela charmen med det. Jag blev inte marathonåskådare som mycket väl fallet kunde blivit utan jag tog mig i mål. Tiden stavas missnöje av hög dignitet men prestationen är troligen den jag hittills i ett par löparskor värderar högst och är mest nöjd med. Jag svek inte mig själv när det var som mest djävligt och ensamt i ett par löparskor. Jag tog mig i mål. Jag sprang över den röda mattan under skylten Ziel med enorma marathonerfarenheter i bagaget. Jobbveckan har satt käppar i hjulen för race report. Men för den intresserade så kommer den för jag tycker det är kul att spara alla löparupplevelser här. Varje marathon är unikt och i söndags fick jag lära mig en hel del om mig själv och hur mycket jag älskar att springa just marathon. 42 195 meter, svårt att vara utan.