Träningstips: jaga den gravida.

I takt med att tempot går ner på mina distanspass blir träningen lättare för min man. Henrik och jag brukar träna en hel del löpning ihop. För mig är vanligtvis det här perfekt eftersom mannen är bättre än mig på 10 km såväl som halvmaran med sina pers på låga 34 och 1.16. För att vara före detta cyklist är det riktigt vassa tider tycker jag. Och för mig som satsande marathonlöpare är det perfekt att kunna springa ihop. Kvalitetstid på bästa vis. Dock ligger vi på en lite för olika nivå just nu för att träningen ska bli helt optimal. Antingen får jag slita mer än jag bör eller så får Henrik gå på lite väl för mycket tomgång. Det är inte kul att ha handbromsen i på varje träningspass bara för att man ska ut och valla sin gravida fru.

Kreativitet i träningen är inte dumt och för att vi båda ska få ut så mycket som möjligt av löppassen har vi konstruerat den lekfulla träningsformen jaga den gravida. Det går i all enkelhet till så här. Den gravida sticker ut på önskad distansrunda. Den icke gravida mannen eller för den delen en löparkompis utan bulle i ugnen följer med i den gravidas tempo under önskade kilometer som uppvärmning. Därefter stannar den icke-gravida till, tar en kort paus och ger den gravida ett försprång på en minut. Sedan startar intervalljakten. Den gravida fortsätter i sin takt, lyssnar på kroppen och kör sitt distanspass efter förutbestämd runda så att den icke-gravida vet vart han ska. När den icke-gravida jagat ikapp den gravida i full karriär ska pulsen vara hög som på en tuff intervall. Den icke-gravida stannar till och tar en minuts vila, den gravida fortsätter på sin distansrunda, den icke-gravida sätter återigen iväg i intervallfart efter en minut och jagar ikapp. Scenariot upprepas till utmattning, eller som för Henrik i lördags till kräkskänsla på de tre sista intervallkapplöpningarna. En win-win situation där den gravida får visst sällskap på sin runda och där den icke-gravida får grym peppning varje gång han kommer ikapp. Dessutom kan en stark gravid öka lite i tempo när hon känner flåset i ryggen och reta den icke-gravida lite grann. Uppskattas dock inte alltid och skulle kunna sluta i dispyt. Så sistnämnda tipset får användas med klokhet.

Träningsleken jaga den gravida ger mig en chans att lyssna på min kropp och inte hetsa iväg i någon annans tempo och Henrik få möjligheten att träna på som vanligt trots att han springer samma runda som mig och ynglet i magen. Ett roligt sätt att umgås och ett bra sätt att få mannen att inte bli sympatigravid utan hålla kvar sina egna rutiner och utmaningar med träningen.

Nu är jag en bit in i vecka 24 och närmar mig sista trimestern av graviditeten. Inte konstigt att kroppen inte riktigt vill springa i samma distanstempo längre. Jag är aningen tyngre, även om jag inte gått upp speciellt många kilon. Tyngdpunkten är lite annorlunda. Benen är fyllda med mer blod, vilket verkligen ger avtryck vissa dagar under de första kilometerna av löppassen i form av stasande känsla och lite lätt krampkänning. Detta släpper efter ett tag, men är lagom oskönt. Pulsen är högre än i vanliga fall. Flåset svårare att undvika med tanke på att hjärta och lungor får jobba med mer blod och syresättning. Jag är dessutom nöjd med att fortfarande kunna springa och känner inget behov av att pressa upp tempot, utan tar varje pass efter dagsform och känsla. Ibland går kilometerna fortfarande ner mot 4.30 på distanspassen men många dagar så ligger komforttempot numer på 4.45. Lite annorlunda eftersom långpassen brukar ligga en bit under 4.30 i vanliga fall och distanspassen runt 4.20. Nu är känslan samma på tider som tidigare upplevdes som jogg. Den gravida kroppen är annorlunda än den vanliga, skulle man kunna sammanfatta det hela. Och mitt distanstempo är perfekt för Henrik att jaga intervaller efter den gravida tokiga frun.