Födelsedag.

Mycket har hänt det senaste året. Nytt jobb, en riktig tävlingssäsong, massor av minnen har skapats tillsammans med Henrik och listan kan göras lång. Sambos på riktigt. Helt klart det bästa. Underbart. Och nu är snart våren här. Optimistiskt tänkande. Mars är en vårmånad. Idag eller imorgon fyller den här fåniga bloggen ett år. 29 februari. När firar man sin födelsedag då? Hur som helst. Jag har haft riktigt kul och skrivandet har gett mig en hel massa. Inte minst några härliga träningsvänner, inspiration och mersmak. Får se hur länge det håller i sig. I vilket fall. En milstolpe. På något sätt.

Primavera.

Om några timmar hälsar jag våren välkommen. Några dagar i en för mig ny stad. Dessutom på uppdrag löparplåtning. Med löparskor under fötterna så hoppas jag att detta inte blir ett compito impossibile. Men det är ju inte mitt uppdrag att fånga mig på bild. Jag ska ju bara springa. Hur svårt kan det vara. Buon giorno Roma.

Tacksam.

Gårdagen var en riktig skitdag. På många sätt. Ibland är det bara så. Och det var en i särklass kass måndag. Med det sagt så vill jag tacka all underbara, härliga, glada, träningsvilliga deltagare som går på mina spinningklasser. Tack. Riktigt stort tack till er alla. Vet inte om någon läser detta. Men det är verkligen så att alla dessa klasser jag sätter ihop. Alla mina idéer och tankar som vi genomför. Allt detta skulle aldrig gett mig så mycket om inte det var för att ni kommer tillbaka vecka efter vecka och genomför dessa tuffa, svettiga utmaningar. Ni är helt underbara. Och det är sant. En helpissig dag ändras till en härlig kväll full av glädje efter att endorfiner fått spruta ur öronen och vi har tagit oss igenom alla berg, tempoväxlingar och intervaller. Jag är uppriktigt tacksam.

Taktik.

Idag när jag gick in för att uppdatera mig på hur det går i utmaningen vi har på jobbet så blev jag lite lätt sur. Antingen så är det jag som tänker fel. Eller så är det så att personen som dunkade in 193,55 km i ett bräde utan att ens ha synts till i tävlingen under de första 22 dagarna och som nu gick in på en klar andra plats är smart. Eller så är det dålig tävlingsanda. Det är vad jag kallar det. Och nu jävlar skall det piskas den sista veckan. Kilometrar skall det bli. Och jag är villig att ta några extra bara för att visa att tanken med det hela var ju att sporra varandra efter hand. Dag för dag. Vecka för vecka. Tjejerna ligger under. Killarna har tydligen fler som inte går in och synkar utan som sparar för att slamdunka i slutet. Jag skiter i allt vad taktik heter och springer istället. Ska bli intressant och se hur det här slutar. Jag har frågat mig flera gånger under resans gång varför jag ens bryr mig om att ha flest kilometrar. Men nu när jag har det så är jag allt lite sugen på att ta hem det här. Hur dum får man vara. Det gör ju inte mig till en bättre löpare att tänka så. Och absolut inte att räkna kilometrar. Kvalitet och mängdträning på valda tillfällen är det som borde få fullt fokus. Synd bara att det finns en liten tävlingsdjävul där som lockas fram. Vad det än gäller.

Festyra.

Den senaste veckan har snurrat förbi som en virvelvind. Vad roligt vi har haft. Tack alla som kom på Henriks 30-årsfest. Jag hann inte riktigt byta så många ord med er underbara människor som jag hade tänkt. Ändå började vi fixa med festen en vecka i förväg, med dukning och provsmakning av tapas. Problemet var dock de där tapasrätterna. Vi gillade inte det vi smakade så vi hittade på egna varianter. Planen om catering sprack och handlingslistan växte. Jag kan verkligen rekommendera att göra egna smårätter av olika slag, speciellt i fredags med ett glas vin i handen och ha ett gäng med olika grytor, plåtar och kastruller igång samtidigt. Det är som att tävla. Det är inte bara själva målet som är det roliga utan vägen dit har varit minst lika kul. Att spendera tid ihop och pula på. Jag älskar det. Speciellt när inte träningen behöver förhandlas bort. Nära tolv timmar effektiv träning. Nya roliga spinningklasser och ett gott gäng på Aktivitus-löpningen där jag coachade minst sagt högljutt i snön har även förgyllt den gångna yrvädersveckan.

Kärlek.

En bild säger mer än tusen ord. Jag säger inget mer.

Äventyr eller utmaning.

För stora lår, för stor näsa, ful profil. Listan kan göras lång. Men nu är jag inte tonåring längre utan har accepterat hur jag ser ut. Fast fortfarande är jag hellre bakom kameran än framför. Ändring på det, inom kort. Karin, min goa kollega och jag ska ut och leka i Europa. Rom nästa. Fotomodeller för två dagar. I jobbet. Löparkläderna packas ner. Shopping. Vin. Och fotografering. Spännande. Både en utmaning och ett äventyr. Helt olikt mig att känna mig entusiastisk över något som detta. Man fasiken vad kul vi ska ha. Tur är väl att löparkläder och löparskor är det som skall visas på bild. Löparbilder. Inga leenden. Ingen inställsam pose. Nejdå. Högt knälyft och det perfekta löpsteget. Snabb, svettig med högt steg. Det blir mitt mål. Hard work. But someone got to do it.