För stora lår, för stor näsa, ful profil. Listan kan göras lång. Men nu är jag inte tonåring längre utan har accepterat hur jag ser ut. Fast fortfarande är jag hellre bakom kameran än framför. Ändring på det, inom kort. Karin, min goa kollega och jag ska ut och leka i Europa. Rom nästa. Fotomodeller för två dagar. I jobbet. Löparkläderna packas ner. Shopping. Vin. Och fotografering. Spännande. Både en utmaning och ett äventyr. Helt olikt mig att känna mig entusiastisk över något som detta. Man fasiken vad kul vi ska ha. Tur är väl att löparkläder och löparskor är det som skall visas på bild. Löparbilder. Inga leenden. Ingen inställsam pose. Nejdå. Högt knälyft och det perfekta löpsteget. Snabb, svettig med högt steg. Det blir mitt mål. Hard work. But someone got to do it.
4 kommentarer:
Det ska bli jättekul att dra på sig ett svettigt underställ i svinpestkalla Göteborg och köra intervaller på cykelbanan ut mot Bildal istället för finlöpning i Rom. Jag är inte alls avundsjuk. För i mitt jobb får man faktiskt också springa. På landsbygden i Danmark. Och i bästa fall bli biten av hundar. Sjukvården är gratis over there och med tillräckligt stark antibiotikakur ser man vårljuset och känner värmen i huden med.
Du kör intervaller med mig på morgonen innan jag far! Blir inget med egna intervaller. Måste ha koll på dig så att jag vet att du tränar rätt för den stora kvaltävlingen. Och hundbettet härdade dig bara. Ni cyklister är inte vana vid lite blessyrer. Men doping har ni koll på. Så var glad över vårljuset du såg i tunneln av det doktorn tryckte i dig!
Jag älskar dig också!
:)
T
Nej det så klart, jag räknar ju inte brutna bäckenben, kilometerlånga skrapsår, och minnesförluster som blessyrer...
Du ska alltid vara värst. Men än så länge har jag bättre pers på både halvmaran och maran. Ändra på det så snackar vi!
Skicka en kommentar