Idag när jag gick in för att uppdatera mig på hur det går i utmaningen vi har på jobbet så blev jag lite lätt sur. Antingen så är det jag som tänker fel. Eller så är det så att personen som dunkade in 193,55 km i ett bräde utan att ens ha synts till i tävlingen under de första 22 dagarna och som nu gick in på en klar andra plats är smart. Eller så är det dålig tävlingsanda. Det är vad jag kallar det. Och nu jävlar skall det piskas den sista veckan. Kilometrar skall det bli. Och jag är villig att ta några extra bara för att visa att tanken med det hela var ju att sporra varandra efter hand. Dag för dag. Vecka för vecka. Tjejerna ligger under. Killarna har tydligen fler som inte går in och synkar utan som sparar för att slamdunka i slutet. Jag skiter i allt vad taktik heter och springer istället. Ska bli intressant och se hur det här slutar. Jag har frågat mig flera gånger under resans gång varför jag ens bryr mig om att ha flest kilometrar. Men nu när jag har det så är jag allt lite sugen på att ta hem det här. Hur dum får man vara. Det gör ju inte mig till en bättre löpare att tänka så. Och absolut inte att räkna kilometrar. Kvalitet och mängdträning på valda tillfällen är det som borde få fullt fokus. Synd bara att det finns en liten tävlingsdjävul där som lockas fram. Vad det än gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar