Hometown.

Huvudstaden i all ära, men en sak har slagit mig de senaste dagarna. Med det största utbudet i vårt land blir man saktfärdig. Hemstaden gör mig mer effektiv och Stockholm lockar inte längre. Köer är svenskt. Svenskt är tråkigt. Vi tröttnade alltså och begav oss till Kents hemstad en dag tidigare. Sved lite i plånboken men det är det helt klart värt. Hotellfrukost imorrn efter inplanerade intervaller, sedan vila, cykelpass, förfest, Kentkoncert, efterfest. Semestern går från klarhet till klarhet. TV är inget för oss, det är ju sommar men är det TdF så är det. Nu sammandrag, innan det lite friidrott, imorse egen träning. Nästa år måste vi åka ner och se en etapp eller två. I år lyckades vi inte och det svider det med. Tänk Alpe d'Huez på plats. Å en svensk med tröja att försvara. Coolt. Har läst ut Lance Armstrongs böcker nu och jag är imponerad. Nu läser jag Ultramarathon man om någon undrade. Riktigt bra bok. Henrik hälsar att han är först i vårt avlånga land. Nikes nya serie är klockren och lanseras inom kort. Till och med Nike-sponsrade löpare har slängt avundsjuka blickar. Respekt. Men jag är övertygad om att det inte är skorna eller märket som gör det. Tangerat pers såg jag att det blev i måndags. Ena loppet i Zoom Elite (Malmö), andra racet i DS Trainer (Hova). Puma roadracer är likvärdiga. Kanske barfota är bäst.