La dolce vita.

Ouppkopplad pâ alla sätt man kan tänka sig. Ibland glömmer man av hur det känns att inte läsa mejl varje dag, prata i telefon, sms:a, ja allt det där som vi under senare âr börjat kalla vâr vardag. En massa mâsten som inte gâr att leva utan. När Internet kraschar pâ vâra jobb sâ är det som om hela livet gâtt i kras. Detta är semester, sâ som den ska vara, sâ som jag vill ha den. En analog värld där vi skickar vykort och pratar med varandra ansikte mot ansikte. Underbart. Utvilad är bara förnamnet, även om det var flera âr sedan kroppen fick sig sâ mânga kvalitetspass samlade pâ ett bräde. Sedan vi landade pâ Faro har det inte funnits nâgra som helst mâsten. Inga alls. Och sedan vi klev ur taxin i Monte Gordo (som förövrigt testade sin toppfart, det vara bara att glömma att vara rädd och hoppas pâ det bästa när vi for fram i 160 knyck) har varje dag varit perfekt och vi har levt i symbios med vad vâra kroppar har velat. Löppass har det blivit varje dag hittills och det är ett gudomligt bra omrâde att träna i här. Sista veckan av Tour de France har följts fanatiskt, liksom andra sportevenemang som friidrottsgalor, beachvolley-turneringar och till och med den löjligaste sporten av dem alla. Nej, inte golf, utan backhoppning pâ gräs. Det är sommar och backhoppning ses endast en gâng per âr och det är pâ nyârsdagen. Men semester i värme och sol kan göra vem som helst lite smâtt tokig. Solsting. Nej, inte alls. Men när fyra böcker av âtta är slutlästa sâ kan man behöva ett litet sportavbrott och vad är inte bättre att slumra till än just lite sport. Sova middag är inte bara för smâ barn utan även för stora starka barn utan snuttefilt. Kommentatorerna pâ Eurosport har sina ljusglimtar och det är riktigt skönt att pâ semestern stiga upp med tuppen för att köra intervaller och sedan äta frukost, lapa sol pâ den benvita sandstranden i nâgra timmar, ta ett par salta dopp och sedan duscha av sig och vila i den svala luften frân AC:n innan kvällen tar vid. Idag har vi avverkat nionde dagen pâ raken av löppass. Ser ut som om vistelsen här i Portugal kan bli bättre löpmässigt än vârt läger pâ Lanzarote i mars. Härliga lângpass, riktigt tuffa intervall- och kvalitetspass och sedan en mängd med distans. Känns verkligen superhärligt och roligt att springa just nu. Helt underbart är varje löpsteg och det hjälper att springa med hjärtat och njuta. Det finns inga mâsten när man varje dag gör precis det man helst av allt vill. Varje minut, varje sekund är sâ härlig att jag skulle vilja stanna tiden och leva om den senaste veckan om och om igen. Och underbart är att la dolce vita fortsätter nâgra dagar till. Och jag har lovat mig själv att den här känslan skall finnas kvar lângt in pâ höstkanten. För ska man vara krass sâ är det inga mirakel som serveras här. En kaffe med kondenserad mjölk som toppas med vaniljgrädde är inte dumt. Men livet blir faktiskt precis det man själv gör det till. Och dâ smakar allt fantastiskt gott.