fredag 16 april 2010
Morgonstund har guld i mund.
Likt ordspråket säger så får den som går upp tidigt mycket gjort. Fredagarna de senaste åren har gått under det här ordspråket med spinningklass före jobbet kl 06.45 och ytterligare en klass direkt efter kl 17.30. Jag gillar verkligen mina fredagar och ser fram emot dem. Det är inte mycket som kan få en liten morgontröttis som mig att studsa upp i arla morgonstund. Men just träningspass och även roliga resor med tidig uppgång för avresa är de två saker som gör det enkelt för mig att snabbt glömma att ögonen är grusiga. Den här morgonen var första spinningklassen på ett tag eftersom träningslägret gav en liten paus från de vanliga vardagsrutinerna. Och vilken känsla det var att få dra igång stereon igen och cykla morgoncykling ihop med underbara svettsugna träningsentusiaster. Ni gör mina fredagar fantastiska ska ni veta. Starten på helgen kan inte bli bättre och jag har saknat den här kickstarten på veckans bästa dag. I eftermiddag kör vi igen och sedan blir det 90 minuter eufori på måndag kl 18.30. Varmt välkommen att hänga på den som vill någon gång. Säg till mig innan om du inte är medlem på SATS så ska jag kunna ordna en provträning på en av mina cykelklasser. Spinning är ett grymt komplement till löpningen och jag skulle inte byta bort det för allt i världen. Det passar mig och min kropp, men viktigast är att det är så otroligt roligt. Imorgon är det 5 veckor kvar till GöteborgsVarvet, 6 veckor till vårt bröllop och 7 veckor till Stockholm Marathon. Nedräkningen har på allvar startat. En härlig person på morgonklassen sa att vi får hoppas att inte bröllopet är det som är värst av dessa tre. Då brister Henrik spontant ut i dagens roligaste eller kanske underligaste kommentar, eftersom det är han som ska gifta sig med mig. Ett marathon tar ju ändå bara 4 timmar. Med syftningen på att ett giftermål varar ett helt liv, så det måste ju ändå vara det värsta. Ja, vad vet jag. Underbar ironi som kanske inte alla förstod, så jag var tvungen att tala om att det är han som är föremålet ifall någon missat denna stalker på mina klasser. Vad ska man säga? För mig är 10 km värre än ett marathonlopp och halva sträckan är något mittemellan i jobbighetsgrad. Vad är en bal på slottet? Vad är ett bröllop som stundar? Fågel, fisk eller mittemellan eller alldeles alldeles underbart? Till Henrik passar jag över följande ordspråk. Tala är silver, men tiga är guld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej hallå Therese!
Tack för ett gött träningspass (som vanligt) även om jag var lite extra morgontrött i morse.
Du får ursäkta mitt något undvikande svar på frågan om jag var i toppform, men sanningen är den att jag har inte en aning om hur det känns ;-)
Har aldrig tränat så mycket och så hårt som jag gör just nu och har aldrig haft ett så konkret mål med min träning som i år. Var tills för två och ett halvt år sedan en soffpotatis som hade sprungit 3 km som längst. Så ett ärligt svar om jag är i bra form: Vet inte.
Men jag känner mig starkare och starkare, så nu ska jag bara komma på hur man formtoppar också så kanske det kan bli ett roligt varv runt Gbg.
Tackar än en gång för bra träning och mycket inspiration till att träna hårdare.
Glada hälsningar Tomas
Hej Tomas!
Kul att du hittat hit och att du var med på löpningen i tisdags. Såg lätt och bra ut, dessutom raska ben i backintervallerna. Gott att se!
Roligt att läsa om din träningshistoria. Är svårt att tro att du ”bara” tränat i 2,5 år. Du ser jämt så taggad ut på klasserna, alltid stark och utmanar dig själv. Jag är övertygad om att du utvecklats enormt under de här åren av träning och att du dessutom har mycket kvar om du fortsätter på den inslagna vägen.
Haha, märkte inte att du var extra morgontrött, kan ha varit för att jag själv var så trött. Hur som så är jag övertygad om att du är i bra form och jag tror att du har alla möjligheter att göra ett varv runt stan den 22 maj som du blir nöjd med. Ska bli spännande att följa din fortsatta väg mot varvet och efteråt mot nästa mål.
Det där med formtoppning råder det delade meningar om. En del hävdar att det är rent psykiska/mentala aspekter som påverkar i en formtoppning, andra att det handlar om fysisk toppning. För mig handlar det om både och. Man hittar sitt eget sätt att förbereda sig inför en tävling. Ju mer man tävlar desto mer lär man sig om sig själv, vad som är bra och dåligt för en själv i uppladdningen. Men jag skriver några generella saker här och så kan vi prata lite om det också på någon klass när vi ses.
Ungefär 1,5-2 veckor före loppet släpper du upp på träningen en hel del. Lättare pass och kortare. Sista långpasset passar bra att köra helgen 2 veckor före loppet. Helgen innan loppet kör du sista tuffa passet (intervaller eller lite tuffare distans beroende på hur löpträningen sett ut fram till nu).
Veckan före loppet drar du ner på träningen ännu mer. Hur man vill lägga upp dagarna före loppet är en smaksak. En del vill springa lätt dagen före, ca 30 min lugn återhämtningslöpning. Själv ser min vecka före en halvmara ut så här: 90 min cykelklass på måndag (min egen klass som jag försöker köra lugnt på), tisdag kör jag en distans ibland med inslag av någon fartökning, onsdag kör jag någon form av flytintervaller på morgonen, ex. 20’ uppvärmning, 10x1’ intervall i lite lägre tempo än vanligt med bra teknik, alla med 1’ joggvila och sedan 20’ nedvärmning. Torsdag vilar jag och fredag också (bortsett från att jag håller i min morgonklass kl 06.45 på fredagen, men den rekommenderar jag ingen annan att köra dagen före en halvmara). Helvila tors och fre för att skapa löpsug är bra tycker jag.
Vad gäller träningen så handlar det om att skapa en bra känsla. Det du gör veckan innan bör inte vara för hård träning, då riskerar du bara att komma sliten in i loppet. Utan det smartaste är att känna på lite tävlingsfart men bara i korta sekvenser och sedan vila och ta det lugnt och tänka positivt. Hälften av formtoppningen eller uppladdningen handlar om att tänka positiva tankar och skapa en känsla av att det ska bli kul att springa. Viktigt att äta lite mer kolhydrater sista dagarna. Men absolut inga galna portioner, magen ska fortfarande hänga med och inte bli helt proppad. När depåerna är fyllda så är de fyllda och det räcker att bara tänka på att få i sig kolhydrater från onsdag och framåt mot loppet så kommer du att vara laddad. Avseende mat på tävlingsdagen så brukar jag äta två frukostar för att ha en lättare känsla i magen och inte en pastaportion som ligger och skvalpar runt. Men det är också en smaksak.
Hoppas att du har fått lite kött på benen kring formtoppning av det här. Viktigast är dock att bara leva på och bygga upp positiva känslor kring loppet, intala dig själv att det ska bli jäkligt roligt att springa. För med glädje kommer man långt, jag lovar!
Tack själv för att du är med på klasserna! Och lycka till med sista veckornas träning nu och lilla bebisen i fruns mage.
Varm hälsning,
Therese
Halloj Therese!
Vad skönt att läsa att din pappa svarar bra på behandlingen. Det är som du skriver att man lär sig uppskatta det man har och njuta av varje sekund man är när någon sjukdom drabbar familjen. Hade själv ett tungt år förra året, min mamma som hade MS blev kraftigt sämre i början av 2009 och gick bort i slutet av augusti och inte nog med det, fyra dagar efter begravningen får min 6-åriga brorsdotter beskedet att hennes hjärntumör är tillbaka. Men vid årsskiftet bestämde vi att 2010 ska bli familjen Sivertssons år och än så länge ser det bra ut.
Ville egentligen bara tacka för svaret och den positiva feedbacken om min löpning och träning. Men ditt inlägg om din pappa berörde mig verkligen
och jag blir så glad när jag hör om någon som blir bättre...
Ha det underbart och fortsätt njuta av livet!
/Tomas
Hej Tomas!
Jag blir verkligen ledsen när jag läser det som hänt dig och din familj under förra året. Så ledsamt och tråkigt på alla sätt.
Håller med dig om att 2010 ska bli familjen Sivertssons år. Positivt tänkande kommer man långt med, så du ska se att det blir så. Jag håller tummarna för det!
Ta hand om dig och er, så ses vi!
Therese
Skicka en kommentar