måndag 19 april 2010

Vår gata och ett stenkast bort.

Hemma på vår gata. Utanför grinden till vår lägenhet kikar vi gatan ner mot cykelbutiken. Varje gång vi kommer hit hälsar vi glatt på Ana och ser fram emot det spartanska levernet. När vi reser hem är det med en tår i ögat och en förhoppning om ett kort farväl med snabbt återseende.


La Santa är långt ifrån flärdfullhet och turistmecka. Det är en liten pittoresk hamnby där fiskare åker ut i gryningen och kommer hem med båten full av fångst i skymningen. Kan du spanska får du lättare att komma ortsbefolkningen nära även om de även här lever på turister. Mest tränande som bor på Club La Santa en bit bort men även förbipasserande i hyrbil på utflykt.


Spring-Therese i sin rätta miljö. Här är varje andetag lätt att ta även i tröskelfart. Livet stannar upp när varje sekund och minut är värd något på riktigt.


Vägnätet är rikt för en löpare eller cyklist. Vykortslandskapet fylls av grusvägar över slätterna och asfalt däremellan.


Löpning i eget majestät, jag i min bubbla, tillhör vanligheten här. Men då och då får jag eminent sällskap.


I glada och goda vänners lag. Steve och Maria är två underbara människor som vi träffade första gången vi var här. De driver en liten trevlig pärla till cykelbutik, gillar utmaningar och svettas mer än gärna på cykeln i några timmar.


Lavavyn jag bara älskar. De där bergen och det öppna landskapet som får mig att känna att ett 2h löppass är på tok för kort. By efter by plottras ut i mitt huvud. Jag blir som en gps, inställd på att klättra uppför, glida nerför, mysa mig fram på platten, allt i ett par löparskor med en puls som är hög och en utmaning som är så underbar. Träningsläger och all tid i världen finns för att bara njuta av salt, svett och solskenslöpning. Endorfinerna sprutar likt lavan en gång varit flödande magma. Energinivån är hög men utarmas ju fler kilometer som tillryggaläggs. Påfyllning och sedan om igen. Ett ekorrhjul av träning. Tänk att ekorrhjulet kan vara så fantastiskt. Men det är väl så, gillar man det man gör så vill man göra det om och om igen. Vill och inte måste. Så är det.

2 kommentarer:

José sa...

Sussie tipsade mig om din sida...Fantastiska och mycket vackra bilder...

Spring-Therese sa...

Hejsan José!
Vad roligt att du hittat hit och alltid lika roligt att se dig på passen. :)

Må gott,
Therese