8.

Hörde igår att nummer åtta är ett lyckotal i Kina. Fantastiskt, eller hur ska man se det, att de krigade sig till ett OS och fick till invigningen till 080808 och även själva tiden har den rätta siffran. Undra vad Stefan Holm som har koll på siffror har att säga om detta. Jag är ju lite av en siffernörd jag också och kan inte hjälpa att jag tycker att den här dagen är lite häftig. Extra spännande (läs nördigt) är det att dagen 080808 sammanfaller så fint med min söta lilla bloggs 80 inlägg. Tror ni att jag har sparat mig hela veckan för att kunna göra ett inlägg just idag. Kanske. Tur att jag inte är en nollåtta också. Då hade det blivit för mycket, gäller ju att den gyllene vågskålen inte rinner över. För mycket. Apropå att hålla en balans på saker och ting så lyckades vi nog inte riktigt med det på sommarens semester. Om vi ska vara ärliga. Henrik avslutade sista löppasset med ett rejält ömt lår (som efter att han fått min naprapattid och att vi vilat verkar vara ok) och jag lyckades på flyget hem dra på mig lika ordentligt halsont. Jag skyller på tanten som satt bredvid och hostade. Men ska ärligheten fram även här så var det nog min kropp som är smartare än mitt huvud som tänkte att rejält halsont så att hon inte kan svälja ska nog få henne till att vila så att hon inte blir skadad och får ont igen. Senaste året har ju varit lite av ett ont år även om det fört otroligt mycket gott med sig. Men så är det ju alltid. Nu är kroppen i varje fall igång igen och tre dagars vila kanske bara gjorde gott. Summan av semesterns kardemumma blev (som vissa kanske redan läst på Henriks blogg) 27 träningspass på 28 dagar, varav 24 löppass med två 10 km race inkluderat, 3 cykelpass och en hel massa jävlaranamma måste jag säga. Att gå upp klockan åtta (!) stora delar av semestern för att köra riktigt bra pass, bara det gör att en nöjdhetskänsla sprider sig. Att sedan många av passen har varit ordentliga kvalitativa pass gör inte saken sämre. Som exempel har 20x200 m körts på tartanen i Monte Gordo där flera kända duktiga friidrottare (bl a Paula Radcliff) har tränat. På dessa intervaller visade Henrik vart skåpet ska stå. Första hundra metrarna kördes ihop innan Henrik sträckte ut på rakan, som han såg det. Likt Wissman var han stark på slutet och just som denna sprinter vill han numera ses som. Själv har jag inte kört så snabba 200-metare sedan friidrottstiden så en först sur Therese som inte vill ligga steget efter en cyklist vände det hela till en positiv upplevelse med flertalet på 35 sekunder, och det är inte dumt alls för en segis som mig. Att jag är seg fick jag veta på semesterns långpass där Henrik fick svårt att hålla tempot uppe och då ska tilläggas att jag likt en gentlekvinna bar små vattenflaskor och även ibland Henriks löparlinne som fick åka av. Men tur är väl det att vi är bra på olika saker för då kan man hjälpas åt att utvecklats. Semestern 2008 går till historien som en av de bästa. Perfekt kombination av det mesta. Ska jag rekommendera något så är det självklart Monte Gordos pinjeskogar i arla stund och den lena benvita stranden med salta dopp som kommer högst upp på listan. Ihop med det tangerade perset i fem ynka plusgrader. Såklart. Lyckodagar och lyckoveckor får vi hoppas på för alla Peking-resenärer. Ska bli kul att följa alla framgångar. Och det är allt bra skönt att vara hemma och njuta av de vanliga veckorna. Om man hade haft semester hela tiden så hade det inte varit semester. Oändlighet är bra, men variation också. 8:an ser ut som ett oändlighetstecken om man lägger den ner. Undra varför.