Silver.

Klockan 22.00 i lördags så var det då dags. Årets åttonde löpartävling och ännu en möjlighet att persa, ha roligt och njuta av asfalt under fötterna. Efter uppvärmning bland 7500 förväntansfulla löpare, småprat med gamla bekanta och sedvanliga stegringslopp så var det med lätta ben jag stack iväg. Startpistolen brann av före speakern hann tala om att det var dags. Så vi var nog alla därframme i elitfältet lite tagna på sängen och det kändes som alla stack iväg från noll till hundra på en sekund. Jag startade loppet på 3.29 och det var helt rätt för mig och efter två kilometer så hade vår bästa hinderlöpare tagit täten, även hon startande i sitt eget tempo. Jag låg tvåa därifrån och in i mål. Placeringar är för mig ganska så oviktiga i vanliga fall, men idag var det riktigt kul att komma tvåa bakom vår yppersta Sverigeelit (jag har ju nämnt tidigare att jag gillar silver). En minut distanserad blev jag på en tid jag inte alls är nöjd med (läs 37.32 och 19 sekunder från pers). Jag tror mig veta att jag har mer att ge och hoppas få göra det framöver. Bara för att det är så kul att förbättra sig själv och se vad just mina ben kan göra. Och jag är övertygad om att även Christin hade en hel mängd mer att ge där framför. Finnkampen nästa för henne. Grymt duktig tjej och väldigt trevlig och ödmjuk. För mig blir det Tjejmilen på söndag med betydligt blygsammare placeringar, såklart. Men kanske knaprar jag mig under 37 där. Vem vet, finns inte så mycket att hoppas på utan det handlar väl egentligen bara om att göra det. Eller? Men om det vore så lätt att ha rätt dag, rätt ben, rätt mentala styrka, rätt driv och kanske mest rätt jävlarnamma då hade jag gjort det för längesedan. Hur det än går i helgen så ska det bli grymt skoj att springa detta tjejigt roliga lopp som blir premiär för mig. Och för er som inte var med i lördags så kan jag verkligen rekommendera Midnattsloppet i Göteborg. Förra året sprang vi i huvudstaden som i år körde 27:e upplagan, här hemma var det historia som skrevs med första upplagan av loppet. Och jag tror att det kommer bli en favorit i repris i många år framöver. Som en kompis som firade sin 40-årsdag med att springa loppet sa, det var som ett discolopp. Och det var verkligen popigt och som att dansa fram igenom ett vimlande partypiggt Göteborg en varm sommarkväll. Men för att springa riktigt fort så hade nog färre kullerstenar, mindre andel skarpa kurvor och lite mer ljus hjälpt till. Och för mig som är som jag är så hade jag gärna sett varje kilometerhänvisning att pusha mig mot. Men allt handlar inte om tider utan mer om roliga minnen och upplevelser. Den skimrande kvällen var härlig och när vi promenerade hem och en dryg partajande kille vräkte ur sig, vann du eller, på bred göteborgska så var det gott att täppa till truten med att säga, nä jag kom tvåa. Han tappade hakan medan vi fortsatte vår färd hem mot skrovmålet hemma på Skansgrillen.