Två små månader.

Jag har alltid hävdat att löpning är ingen prylsport i överhuvudtaget. Men detta statement är ju bisarrt att stå för som löpare nu för tiden. Inte minst inser jag det när jag kikar runt på olika bloggar. Spelar ingen roll om man är megamotionär eller elit, prylarna har en stor betydelse för de flesta. Så jag får nog ändra mig. Fast med klausulen att det är en billig sport och en grymt icke prylkrävande för att bli bra. Se bara på kenyanerna. Med det sagt så kan vi frossa i mina nya pumisar. Alltså Puma Complete Magnetist II. Kan egentligen inte förklara varför de kom med hem i överhuvudtaget. Det kunde ha varit den gröna accentfärgen som matchar Craft-jackan jag fick i julklapp. Men eftersom det är olagligt att välja löparskor på färg så var det ju inte så de kom över tröskeln. Utan mest vårkänslor och spring i benen. Är kul att få slänga ett gäng med mer eller mindre slitna löparskor och byta ut i hyllan. Dessutom så känns det så underbart att flyga fram i nya skor. Skaderisken minskar om man ständigt uppdaterar sin skohylla. Och springer man dessutom mycket och hårt och satsar så är man inte bara värd att ha ett gäng med olika löparskor, man är även smart om man har det. Skorna är ju det vi löpare verkligen skall satsa på. Puma-skorna invigdes igår på en skön återhämtningsdistans. De har en annorlunda design avseende hur de knyts och de ger en helt annan löpkänsla än de skor jag sprungit i det senaste. Säljaren hävdade att de liknar Nike Zoom Elite som är min favoritsko att köra mycket i, men som även burit mig fram till pers på halvmaran och maran ett antal gånger. Jag kan inte hålla med honom alls. Men jag är såld på Puma som varumärke och jag är grymt nöjd med dessa skor. Får bli en distanssko att köra många vårmil och träningstimmar i. Men Zoom Eliten kommer inte att överges och när vi snackar tävling så är Asics DS Trainer sköna och det ska även bli intressant att se hur Adidas AdiZero svarar på mina fötter. Att den är snabb är det ingen tvekan om. Frågan är bara om jag är tillräckligt snabb. För tillhör man inte yppersta världseliten så spelar något gram hit eller dit inte så stor roll. Det är känslan som är det viktiga. Det är känslan som avgör. Den perfekta känslan hoppas jag på om två månader. Exakt. Det går inte att undvika en pirrig känsla när jag tänker på det. Fjortonde mars. Årets tävlingspremiär närmar sig med stormsteg.