fredag 24 april 2009

G(lömsk).

Det gick. Igår kunde jag borsta tänderna med höger arm. Igen. Idag kunde jag tvätta håret med båda armarna. Igen. Men roligast av allt i förrgår kunde jag springa intervaller. Igen. Konstig pendelrörelse. Men vad spelar det för roll när pulsen kan matas upp närmare 180 gång på gång. Grymt kul att köra tvåminutare. Tänk vad inställning kan göra och tänk vad den ändras. När man kan springa och inte har ont någonstans då klagar man över ditten och datten. Men när man har ont någonstans så är den högsta önskan att få "plåga" sig själv med mjölksyra och blodsmak. Dessa överdjävliga tvåminutare som jag pratade om i vintras är något som jag nu längtat efter. Ett standardpass som aldrig slår fel. Veckans kommentar fällde Henrik efter två intervaller när han brister ut i ett "jag har glömt bort hur jobbigt det är att träna". Nyss hemkommen från träningsläger så är det en något udda kommentar. Efter några intervaller till verkade dock hans lilla seghet (eller vad det var) släppa och som aldrig förr trycktes det intervaller. Nästa chans att vilseleda mig får han på lördag. Tre veckor till Varvet. Två veckor till 10 km race. Mindre än en vecka till Österlen och ett underbart miniläger. Än finns det tid att höja pulsen och snäppa upp farten. Kommer inte Henrik ihåg hur det är att träna efter dessa veckor så är det nog hans huvud och inte min arm vi borde oroa oss över.

2 kommentarer:

Lena sa...

Underhållande läsning;)

Spring-Therese sa...

Tack för att du läser mitt tok... ;)