måndag 15 februari 2010

Hjärtelöpning.


Helgen var ett välkommet avbrott i livet. Eller snarare, helgen var livet. Precis så. Tack underbara löpare och triathleter för gårdagens löppass. Guidad tur runt vackra Malmö i skönt tempo. Härliga likasinnade gjorde något av det de gillar bäst. Kul att prata minnen och samtidigt skapa nya med goa Daniel. Kul att träffas i verkliga livet efter att ha läst och imponerats över den här mannens vilja och styrka. Härligt att också få lite kvalitetstid med Cykelmyggan som var initiativtagare till en härlig löparförmiddag. Den här helgen hade inte blivit av utan detta formidabla initiativ. Skåneresa och en fluffig hotellsäng. Miljöombyte och löparglädje var det som behövdes mest av allt just nu. Att få toppa det med fina löppass på asfalt utan is gjorde inte saken sämre. Återhämtningslöpningen på lördag eftermiddag var det svårt att hålla igen farten på när mina fötter äntligen slapp att halka och det fick bli en distans i ganska så bra fart istället. Spontant och härligt. Det var roligt att springa. Ren och pur glädje upplevdes. Att jag dessutom lyckades övervinna mig själv, demonerna och allt jag bär inom mig, och genomföra ett riktigt ordentligt intervallpass på löpband innan avresa till Malmö gav lite tro på mig själv. Huvudet kan spela större spratt än man kan tro och att få till de där intervallerna var viktigt för mig. För huvudet och då mest för att orka kämpa vidare med allt annat runtomkring. För det är ändå så jag fungerar. När träningen inte fungerar så fungerar inte jag. Även om en lugn återhämtningsdistans säkert hade varit bättre i en kanske lite tuff och kravfylld tid i livet, så tror jag mig ändå veta att om jag kan övervinna mitt huvud och gå in i en bubbla och genomföra de där passen som jag innerst inne vill så mår jag bäst just på det viset. Svårt att förklara. När det inte går att få till passen så rämnar marken och det känns som jorden ska gå under. Och då är det inte löpningen jag menar, utan allt annat får en känsla av undergång. När jag får till de tuffa passen så orkar jag med allt annat i livet som är knivigt och tufft. Träning ger styrka och kraft, annan än den rent muskulära. Visst låter det dumt och konstigt. Men det är just det. Ingen människa kan förklara för någon annan vad man behöver och vad som är rätt eller fel. Man kan bara stötta och finnas där. Jag är otroligt tacksam för alla underbara människor jag lärt känna genom livet, gamla fantastiska rävar till vänner som orkar med en toka som mig och ni nya bekantskaper. Att få energi av andra behövs. Ensam är inte stark. Livet är som ett tufft träningspass. Ibland är du stark och ibland är du svag, under ett och samma pass. Då gäller det att växeldra och låta energin av den som är starkast just där och då smitta av sig. Och när du själv är starkast då är det du som ska skvätta av dig till andra. Livet handlar om ge och ta. Växeldra sig fram och smitta andra med positiv energi och våga ta emot energi när man själv känner sig liten och tömd. Tack ni underbara alla hjärtans löpare som fick mig att koppla av och bara ha roligt i löparskorna. Bada bastu och hoppa ner i isvaken tre gånger om var inget jag räknat med. Skönt att livet kan vara lite oberäkneligt och spontant fast den här gången på ett positivt sätt.


Hotell Renaissance Malmö kan verkligen rekommenderas. Nytt hotell (öppnade i januari) i kärnan av den vackra staden. Inga problem att titta på OS i den sängen. Trevlig personal och allt som behövs på ett hotell samt såklart lite till för jag behöver inte så mycket mer än den där sängen.


Ingen som har glömt att Henrik är gammal cyklist antar jag. Sinne för material och matchning är en cyklists vardag. Nu när han slutat satsa på cyklingen så har den där stilpoliskänslan smittat av sig i det vanliga civila. Kika på strumporna och inse att han rekat innan avresa så att han skulle matcha inredningen. Tänk om cykelpolisen hade anammat cyklistfetischismen.

5 kommentarer:

Sara sa...

Coola strumpor i en underbar fåtölj! Kul att läsa om ert Skåne-äventyr. Kram- Sara

Helena sa...

Isvak är en underbar upplevelse.
Tack för dina peppande kommentarer! Och jag instämmer med de andra i ditt förra inlägg. Stor styrkekram till dig och känn ingen stress från mig!

Daniel sa...

Det var jättetrevligt att få träffa er!!
Låter som ni fick en riktigt bra helg i Malmö. Härligt att höra!!

Gillar Henriks strumpor!! Klockrent!! :)))

Hoppas vi ses igen någon gång!

Magnus sa...

Härlig återberättelse och skön liten bildknorr:) Jag tror Happy Socks( om det nu är sådana) har räddat en del tungsinta nordbor ur depression denna låånga vinter. Jag har själv ett gäng och har utvecklat ett visst beroende. Saknar dock ett möblemang som går hand i hand med fotmodet. Henrik ligger i framkant där:)

Spring-Therese sa...

Ni är underbara! Visst blir man glad av färger och lekfullhet. Lite som att våga ha barnasinnet kvar. Själv är jag mest tråkig och kör på svarta nylonsockar i jobbet och enfärgat när jag tränar. Får bli ändring på det. :)

Kramar till er,
Therese