Tillbaka till framtiden.

Så känns det att åka tillbaka till La Santa. Backarna, bergen, dalarna, lavalandskapet, vyerna, värmen, solen. Vackert skimmer och obeskrivlig aura som avnjuts bäst i löparskor eller på cykelsadeln. En liten ort på Lanzarote som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. En riktigt stor plats och jag blir varm när jag tänker på det. Platsen där Henrik valde att skriva historia. Vår historia. 22 juli, dagen vi aldrig glömmer. Nu ska vi dit igen. Träningsläger. Finns många anledningar till att det har varit osäkert om vi skulle åka på läger eller inte den här våren. Men nu om någonsin tror jag att vi verkligen behöver komma bort en liten stund. En vecka den här gången. Kommer säkert upplevas som på tok för lite. Vi har haft tre veckors och två veckors läger där tidigare och även då hade jag lätt kunnat stanna längre. En plats jag skulle kunna tänka mig att bo på, i vart fall halvtid. Det enkla livet. Ett gäng med löparskor och en cykel. Lite andra träningstillbehör och utstyrsel. Mer behövs inte. Bleknosen behöver solkräm. Svårare är det inte. Att mejla några spanska ord till Ana som vi hyrt lägenhet utav några gånger och få varma kramar tillbaka känns så fint. En underbar familj med så vänliga och lättsamma kanarier. Livet på ön. Avskalat. Om fem veckor packar vi som bäst. Ser så fram emot mina ultralöppass. Här hemma är jag ingen ultralöpare även om jag kör långpass. Men på Lanzarote i bergen ovanför La Santa springer jag mellan byarna, tar en höger, en vänster och lägger ut mina rutter efter huvud och ben. De blir långa, längre och ibland tokigt långa. Har svårt att hålla nere farten så jag kommer en bra bit på de där passen och minutrarna, timmarna, bara passerar. Vägnätet ovanför La Santa får mig att vilja ställa upp i ett ultralopp någon gång i livet. När jag slutar jaga tider på de kortare distanserna så blir det långt och länge som gäller. Vore kul att se hur länge jag skulle kunna hålla femminuterstempo när jag kan hålla fyraminutersdito i en mara. Snillen kan spekulera, händer ju en del i kroppen ju längre det blir. Jag nöjer mig med att filosofera. La Santa är glädje och kärlek för mig. Tid för återhämtning med en god bok, härlig spansk mat och emellanåt stora pastalass gör att kroppen hittar tillbaka över natten, redo för en annan runda. Den ena vackrare än den andra. Harmoni. Du med ditt hjärta. Slag för slag. Huvudet längtar bort. Kroppen suktar efter värme och sol. Beslutet om en gemensam framtid kändes självklart i somras. För var dag som går rotar sig den känslan allt djupare. Bilden förevigade vår lyckligaste stund hittills. Att få springa den grusvägen upp igen, känna hjärtat bulta, kommer ge mig tårar i ögonen och gåshud över hela kroppen. Förlovningsvägen. Lyckans gata. Framtidens stig.