Igen.

Löpband. Intervaller på nämnd maskin. Om tre gånger är en vana så kan vi göra en bock för det. Träningshelg på hemmaplan och dagen startade i arla stund. Iklädd linne med dunka dunka musik runtomkring klev jag upp på den rullande maskinen. Femton lugna minuters uppvärmning. Gårdagens dubbla pass på cykel satt fast i benen en stund i början. Som vanligt med andra ord och en helt vanlig lördag morgon i min värld. Efter tio minuter i löparskor är dock känslan som natt och dag. Andningen kontrollerad och benen börjar ordna upp sig. 2x5', 2x4', 2x3', 2x2' och 2x1' var dagens intervaller, samtliga med 1' joggvila. Fegade lite i början men ju fler intervaller som tillryggalades desto mer råg i ryggen fick jag. Hoppas att jag börjar hitta tillbaka till höstens fina fartträning. Den där vi bedrev månaderna före senaste tävlingen, maran i New York. Kikade tillbaka på alla kvalitetspass i träningsdagboken och insåg att det inte var en barnlek. Skulle gärna vilja springa och träna ännu lite mer, ska bara få ihop det med allt det där andra en vanlig människa behöver göra. Fast helgerna ger fantastiska träningsmöjligheter. Idag vågade jag dessutom speeda upp det där läskiga bandet till 3.10-tempo i slutet. Att hålla ett sådant tempo på ett löpband känns något riskabelt. Marginalerna är extremt små om något oförutsett skulle hända. Idag klev jag dock av helskinnad och tillfreds med ett härligt intervallpass. Att titta ut på snön istället för att glida omkring i den är just nu en mycket skönare känsla. Ställa sig på bandet ploppa in egen musik i öronen, gå in i bubblan och mata löpsteg. Det är inte en så dum känsla trots allt. Intervall efter intervall och som jag brukar säga. Längta till vila sista minuten, mental nedräkning sekund för sekund. Våga trycka upp farten första minuten, pulsen ska upp slag för slag och sedan är det bara att hålla hårt mot den vackra vilan. Samla kraft och på det igen. Det svåraste i livet är att leva som man lär. Det är så lätt att säga saker, ge råd eller kanske till och med coacha andra. Om det ska bli trovärdigt så måste man själv efterleva det sagda ordet. Det gjorde jag idag. Lite snack och en satans massa verkstad. Intervallpass, återhämtning med inslag av tvätt, distanspass, återhämtning med inslag av middagsstök. Äta, träna, sova. Vem har sagt att det är ett dumt sätt att leva sitt liv. Ypperligt är dagens ord. Och imorgon gör vi det igen. Ånyo. Ännu en gång. På nytt. Kärt barn har många namn. Antingen sker något upprepade gånger av slentrian eller så handlar det om vilja. Livet är för kort för det förstnämnda. Det gäller att pretentiöst nog älska igen och igen.