Delad glädje.

Veckorna går i spinn. De går i dur och i moll. Dagarna försvinner ifrån mig och det är ständigt måndag eller fredag i mitt liv. I och för sig dagar jag älskar för då har jag mina spinningklasser men de andra dagarna vill upplevas också. För det här är livet, inte ett världsrekordförsök i att få tiden att gå. Hade det varit det så hade jag vunnit för länge sedan. Åtminstone legat ruggigt bra till. Så bra till vill jag inte ligga. Livet ska levas. Inte stressas. Kommer bli ändring på det. Men inte just nu. Helgen var helt galen. Lördagen startade med att Henrik skrek rakt ut; nej, nej, nej vi har missat spinningen. Fan också. Stackaren trodde det var fredag och att han lyckats sätta klockan fel så att vi missat min morgonklass. Jag visste att det var lördag och var mer orolig att jag missat kursen, jag äntligen prioriterat att gå, som startade kl 10. Icke. Klockan stod på 07.13 och vi klev upp för att köra intervaller. Zombievarning men intervallerna gick riktigt fint. Blir kul att se om den hårda löpbandsträningen gett resultat eller om det krävs finputsning utomhus på fast mark för att hitta formen. På söndag vet jag. Då går startskottet. Men det är långt kvar dit. Även om tiden kommer flyga fram. Helgen spenderades i övrigt på spinningcykeln, vilket jag redan berättat om. Utmaningar, svett och tårar. Söndagen förärades med tidigt uppvaknande och 90 min distans före kursen. Min träning. Och träning på att utvecklas som instruktör. Sedan var helgen nästintill slut. Fast en livsavgörande sak fick vi gjort. En tokig cyklist och en löpargalning ska gifta sig. Tack vare min vän och goa gamla kollega Malin så är inbjudningarna vackra och dessutom utskickade. Sent om sider kan tyckas. För mig är det en delseger i livet. Pappa mår såpass bra att vi kan gifta oss som planerat. Livet fortsätter. Även om vi inte kan ta ut någon riktig seger ännu så är vi en bit på väg. Både glädje och sorg är roligare respektive lättare när man inte är ensam. Skrattet blir så mycket skönare ihop med andra och bördor i livet är lättare om de delas. Individualisten Therese. Tjejen som jämt kan själv, och levt ett liv enligt devisen det blir bättre om jag gör det själv, har hittat en likasinnad. Sin tvillingsjäl. Delad glädje. Dubbel glädje. Minst.