Om exakt 9 veckor så går vi hand i hand ut från kyrkan och vips så byts efternamnet ut. Mer skillnad än så blir det inte och tur är väl det. Alltför många människor tror att om de ger lite spice till förhållandet med ring på fingret eller barn i magen så kommer allt bli bra. Så är det inte. Och det är en sak livet har lärt mig. Om inte livet är bra i vardagen, varje vanlig grå och regnig dag, så måste man fundera lite på varför. Livet är att städa, vika tvätt och laga vanlig vardagsmat. Om inte det livet känns roligt och bra så är det något som är fel. Varför längta till framtiden vareviga dag när det är här och nu vi ska leva. Här och nu. Inte imorgon och inte igår. Visst jag ser också fram emot semester och fredagar är underbara dagar med helgen framför sig. Men det är inte för att det skulle vara fel på vardagen. Jag har haft perioder i livet när söndagsångesten varit så stark att jag inte riktigt vetat om jag klarar att gå upp dagen därpå. När hela helgen blir förstörd för att det snart är måndag. När varje dag i veckan känns hemsk och längtan bort är ständigt närvarande. Då är något fel och då måste man ta tag i det på rätt sätt. Inte genom att krydda livet på ett eller annat vis. En del säger att ett marathonlopp börjar sista 10 km. Och det är klart att det känns att man har sprungit långt. Men det går att ha en underbar löpkänsla med bra fart i ett helt marathonlopp, från start till mål. Sådant är livet också, varje dag kan vara en bra dag, från morgon till kväll. Varje vecka en fantastisk vecka, vardag som helg. Precis på det sättet vill jag att livet ska vara. Själva bröllopsdagen däremot, lördagen om exakt 9 veckor, får gärna vara extraordinär och speciell. Men sen vill jag att resten av livet ska vara som det är just nu. Bara att jag kommer att kunna läsa Therese Nordström i resultatlistorna istället.
5 kommentarer:
Klok inställning, det kommer att gå bra för er med den attityden. Vår präst sa till att det gäller att älska varandra även en "grå vardag i november när ingenting känns speciellt kul" - så rätt så rätt!!
PS, tack för din fina kommentar på långpasset på min blogg, riktigt kul!
/Staffan
så himla bra skrivet! håller verkligen med! tråkigt att bara leva för helgerna sommarsemestern.. alla dagar räknas.
Oj vad jag tyckte om det här inlägget. Jag tyckte om det för det känns som om det vänder sig direkt till mig, som om det stod överts " Anna läs detta!!!". Jag står och stampar i vardagen med blicken framåt hela tiden. Det är en av min stora utmaning framöver. Man kan inte leva ett liv där man inte har vett att uppskatta det man har och aldrig är nöjd. Jag vill kunna, precis så som du gör, befinna mig i vardagen utan att bli uttråkad och jag vill avsluta jakten på det man tror är bättre.
9 veckor kommer gå snabbt. Det är underbart att gifta sig och att få fortsätta leva tillsammans. Giftemålet i sig gör inte en lycklig och heller ej att vara gift, det är helt andra saker som fixar det.
Tack för ett underbart välskrivet, vettigt och tänkvärt inlägg.
Tack själv Staffan! Och vilken klok präst ni hade och visst är det så livet ska vara.
Tack Sofie! Alla dagar räknas gillar jag. :)
Anna - vad härligt att det var vad du behövde. Fast jag tror det är bra att göra som du och blicka framåt och sträva mot något också. Men att njuta här och nu är viktigt på vägen mot nästa "nu". Ta vara på dig!
Tack själv Ann-Sofie för den trevliga kommentaren.
Sköt om er och njut av vårens härlighet!
Kramar,
Therese
Skicka en kommentar