Det finns marathon och det finns marathon. Och så finns New York Marathon. The Marathon. Det finns cykeltävlingar och så finns det cykeltävlingar. Och så finns TdF. Tour de France. The Race.
En sak är säker. I vår familj ligger båda dessa tävlingars tävlingar oss varmt om hjärtat. New York Marathon kommer vi aldrig glömma, och vi kommer tillbaka. Tour de France har vi upplevt hemma i vardagsrummet, i Monte Gordo och i La Santa. Eurosport i soffan hemma har varvats med tyska kommentatorer på hotellrummet i Portugal och spanjorer på den lilla TV:n i "vår" lägenhet på Lanzarote. Segervittringen från de sistnämnda spanjorerna förra året när Contador intog den gula tröjan och behöll den var fascinerande. Och jublet när hans vinst var säkrad visade vilken patriotism det finns inom sporten. På Sats har vi flera säsonger haft just TdF-tema. En etapp varje vecka och nya klasser producerades vecka ut och vecka in. Riktigt kul att plocka in utomhuscyklingen och snacka bergspris, spurtpoäng, polka dot jersey, green, white och yellow dito. Som spinninginstruktör tycker jag dessutom att det är ett krav att förstå sig på riktig cykling. Vi trampar på pedaler och våra ben är gasen och hjärtat motorn. Klart vi måste förstå oss på varifrån den här motionsformen härstammar. Klart vi måste snacka cykeltermer. Simulera spurter, utbrytningar, lagtempo, backintervaller och leka lite med fantasin. Visualisera berget och få cyklisterna att förstå att det just är cyklister de är. Övriga gruppträningsformer kommer från dansens värld eller har andra influenser, vilka kommuniceras starkt av karismatiska personligheter. För mig är det då självklart att cykelinstruktörer förstår sig på konditionsidrottens rötter och väsen.
Jag fascineras verkligen av taktiken inom cyklingen. Och jag kan bli arg över den när en stark cyklist inte släpps fri för att han är hjälpryttare. Jag har svårt för att snacka placeringar som är viktigare inom cyklingen än tider. Jag är ju uppfostrad med att prata kilometertempo och räknade, eller ska jag säga räknar, mellantider till frukost. Men trots detta så älskar jag att titta på touren. Min självklara favorit har alltid varit Lance Armstrong. Livestrong bandet sitter på min handled och åker sällan av. Jag har läst och fascinerats över hans böcker. Och jag imponeras av viljan att vinna som han besitter. Oavsett om vi pratar cancer eller etapplopp. Att vinna sju TdF på raken, att lägga av och sedan komma tillbaka och placera sig trea i sammandraget är något utöver det vanliga. Jag hade personligen gärna sett honom som vinnare i år. Och han får gärna ställa till något spännande på söndagens etapp, den första riktiga bergsetappen på årets tour. Han kanske inte är karismatisk på alla plan. Vad vet jag. Men han är en stor idrottsman som verkligen älskar sin sport. Hans hjärta klappar för cykling så som mitt klappar för löpning. Det gillar jag.
I New York i höstas klappade vi på några av hans cyklar när de såldes på Sotheby's. Fantastiskt vackra cyklar med små budskap på. En av dem med riktiga fjärilar. En annan med orden never forget your beginners spirit. Henrik är cyklist i själ och hjärta. Kommer alltid att vara. Morgongåvan från mig innebär målgång i Les Rousses på lördag och målgång i Morzine/Avoriaz på söndag. Stage 7 och stage 8 på årets Tour de France ska upplevas på plats. Jag hoppas att vi får ett minne för livet, lika speciellt och vackert som det var att springa i New York båda två. Löparskorna är nerpackade och våra kroppar redo att njuta av ett storartat idrottsevenemang i storslagen miljö. Croissant, café au lait och champagne. Alla goda ting är ju tre.Vive la France! Eller om jag får bestämma. Pain is temporary. Quitting lasts forever. Go Lance!
3 kommentarer:
Vilken perfekt morgongåva!!! Min man är inte så lite avundsjuk på er just nu... Han sitter bänkad framför teven varenda dag (och spelar in och spolar tillbaka...). Är det någon organiserad resa eller har du fixat själv?
Jag är enig med dig om spinning kontra cykel. Ofta får jag höra att "spinning" och "cykling" är två helt olika saker, ej jämförbara med varandra. Att cyklister självklart kan vara dåliga instruktörer handlar inte om bakgrund utan om oförmåga att förmedla sin kunskap. Det kan man öva upp:)
För jag är inte övertygad om att det är BPM och musikval som är viktigast. Självklart ska musiken stämma med kadensen och intensitet men TANKEN, UPPLÄGGET och vad man faktiskt tränar är lika viktigt. För det saknar jag hos många instruktörer. Man kör en radda låtar som är heta just nu, och så står och sitter man lite om vartannat utan ett ord om intensitet och vad det faktiskt är vi tränar. Och allt är perfekt med takt och quing. Men ändå missar man målet utan att egentligen märka det. År efter år river man av sina playlists.
Det börjar hända saker helt klart. Jag gillar trenden med "back to basic". Det är konditionsträning vi håller på med. Ren och skär cardio.
Jag tar med mig utecyklingen in. Peppar med känslan att vägra släppa bakhjul eller känslan av att man lämnar klungan bakom sig. Det är långa klättringar i branta berg, slakmotor eller tempo på platten. Vind i håret, vind i ryggen och kantvindskörning.
It´s all in your head.
Jag är cyklist. Och det spelar ingen roll om cykeln rullar eller står fast. Mitt hjärta gör ingen skillnad vilket redskap jag använder mig av!
Njut av livets goda i helgen.
Njut av att vara där, mitt i historien:)
Kram KlenMyggan
Anna - ni måste åka ner någon gång så att både du och din man får uppleva detta underbara spektakel på plats. Vi fixade resan själva. Reguljärflyg, hyrbil och lite packning så är det bara att köra runt. Underbart och kul!
StrongMyggan och inte klen! Håller med dig, 'it is all in your head' och det är precis det vi måste få de som tränar för oss att förstå. Jobba med huvudet, visualisera, ha kul och utmana dig själv. Kör på din linje i instruktörssadeln så kommer det gå kanonbra!
Kramar till er,
T
Skicka en kommentar