måndag 5 juli 2010

Två broar på lunchen.

Träning kan genomföras närsomhelst. För det är väl ändå träning som blir genomförd som räknas, oavsett tidpunkten. Att det inte alltid blir så optimalt får man på något sätt leva med. För emellanåt är det svårt att få till alla de där passen man så gärna vill få till i en och samma vecka. Även om jag sedan många år resonerat som så att mitt dygn har 22h till förfogande, för de 2h extra alla andra har går åt till träning. Efter att ha blivit långlöpare så krävs ibland mer än de där två timmarna. Det är ju inte enbart den effektiva tiden i löparskor eller sadeln om räknas. Stretch, bålstabilitet, annan styrka som borde göras, dubbelpass, dusch och eftersnack är sådant som tillhör träningen. Det skulle med andra ord inte vara så svårt att räkna om de där 2h till 4h och då återstår 20h till annat. Vips skulle dessutom träningen kunna ses som en halvtidstjänst. Ihop med vanligt arbete, spinningklasser och resten av livet så inser jag att tiden är knapp och varje sekund är värd en hel del. Så här är det för många av oss, kanske de flesta. Och det gäller att planera och pussla. För det finns ändå ingen ursäkt att inte hinna med det man vill. Vill man så går det. Så är det bara. I min värld. Vill du så kan du. Det är dock inte helt säkert att man når sina mål, för resultat kan inte enbart planeras fram. Men att putta in det som krävs det kan alla så länge viljan finns där. För många är träningstid bäst på helgen, för andra är det efter jobbet som är bästa tillfället. Det många kanske glömmer är att det går att träna innan jobbet och på lunchen.

Efter några veckor av upptrappning och lyhördhet samt de senaste två veckorna med bra mil i benen så är det dags att intensifiera träningen igen och köra hårt ett bra tag mot kommande mål. Så det var med bestämda steg jag satte av på lunchpass idag. 70' senare och hungrig som en varg intogs skrivbordet igen. Nöjd med en go känsla i kroppen av att dagens löpträning är genomförd. 90’ spinning måndag kväll som alltid på agendan. Men att vara instruktör är något helt annat än att sköta sin egen träning. Jag svettas, tar i och räknar mina spinningklasser i den totala veckodosen. Fast jag är där för deltagarnas skull och inte min egen. Det är det viktigaste. Min egen träning som är minst lika viktig genomförs på andra tidpunkter. Och ett spinningpass som jag själv håller i kan inte ersätta min egen träning. Då skulle aldrig ekvationerna gå ihop. Varken min löpning eller mitt instruktörskap. Broarna jag sprang över på lunchen är inte svåra att gissa. Det blir en fin runda att springa efter vattnet, över broarna och lite extra. Testa gärna om du är i Göteborg på semestern.

Inga kommentarer: