onsdag 16 september 2009

Lunchdate.

Klockan 12 idag. Med vem visste jag inte riktigt. Det visade sig vara med Mr Laktat (och då menar jag inte Aktivituslunkan). Mjölksyra, snygga pulstoppar som successivt stegrade sig från 164 till 179, med vägen förbi en majoritet av jämnhet på 175. Vi pratar alltså intervaller. Effektiva tvåminutare. Näst sista var den som gjorde att 175-sviten rann över på 178. En cyklist kom förbi i sakta gemak och då är man inte sen att hänga på. Lite som när cyklister lägger sig bakom en mopedist. Ni vet känslan. Och när den näst sista kunde gå hårt till så måste sista bli än värre. Fin skit skulle man kunna säga. Henrik var med och jagade upp tempot. Onsdagar var tänkt som vår lunchdag under hösten. Nu när jag flyttat in till stan igen. Jag hade nog mer i åtanke en romantisk finlunch för att sätta guldkant på vardagen. Men han känner mig den där mannen. För vad gör en nöjdare än ett stenhårt intervallpass. När det går bra vill säga. Jag bockar tacksamt och hoppas att det inte var en engångsföreteelse.

3 kommentarer:

Nordström sa...

Perfekt lunchdate måste jag säga!

Anders Carlsson sa...

Mr Laktat är hård men rättvis. Jag träffade Ann Aerobic häromdan. Hon är rätt tuff hon med.

Spring-Therese sa...

Fler sådana dater blir det!

Haha, Ann Aerobic... :) Tufft och hårt, men rättvist. Skön melodi i mina öron.

Må gott,
T