Rädda liv.

Jag har förmånen att få tillhöra en arbetsplats som utbildar sin personal i HLR, hjärt- och lungräddning. Vi är vanliga tjänstemän. Sitter i en kontorsstol mest hela dagarna. Har otal med trevliga möten. Löser spännande uppgifter för våra kunder. Jag är helt enkelt inte brandman. Jag jobbar inte heller med något högriskarbete. Men ändå har man valt att låta oss gå en sådan här kurs. Enastående bra måste jag säga. En människa som råkar ut för hjärtstillestånd kan hållas igång manuellt av att en person varvar 30 bröstkompressioner med 2 inblåsningar i munhålan. Takten på kompressionerna ska vara omkring 100 bpm. Djupet ner i bröstkorgen ca 5 cm, så det gäller att ta i relativt hårt. Tryckytan ska vara på bröstbenet. I teorin är det inte svårare än så. Jag hoppas att jag aldrig behöver genomföra detta i verkligheten. Men efter att ha gått den här utbildningen så är förhoppningen att man inte skulle stå helt handfallen om det, gud förbjude, skulle hända någon i min närhet något. Det kan vara på ett löppass, det kan vara på en fest, det kan vara på jobbet. När man minst anar det kan det man fruktar mest i livet inträffa. Ambulanssjukvårdaren som utbildade oss fick oss alla, trots sin galghumor, att inse allvaret i detta. Efteråt köpte vi varsin egen docka att träna på samt för att förevisa hur man gör hemma. Tekniken är inte speciellt svår. Men man måste veta hur man gör för att våga ta initiativ och göra det. Man blir svettig, det är tufft fysiskt för en normaltränad person att genomföra detta och det skulle troligtvis vara den värsta upplevelsen man skulle vara med om att tvingas genomföra HLR på riktigt. Det är 30% chans att överleva om hjärt- och lungräddningen startas direkt. Med den statistiken i åtanke tycker jag att alla arbetsplatser borde ta en förmiddag och utbilda sin personal i något av det viktigaste man som medmänniska bör kunna. Hjärtat är helt enkelt vår viktigaste muskel. Träningskort sponsrar man. Hur vore det att sponsra livräddning.