Viktiga tio.

Som i dvala. Hela kroppen trött. Avslappnad. Kraftlös. Otroligt tung. Som bly. Det är som om hela min varelse dras längre och längre ner mot jordens mittpunkt. Tyngdlagen har inga gränser. Jag dras likt en magnet mot lakanen. Huvudet inte taggat för fem öre. Benen riktigt slitna. Huvudet vill inte. Ur dvalan öppnade jag ögonen och insåg det oundvikliga. Min målsättning tillåter inte vila. Hur gärna jag än skulle vilja ligga kvar. Låta drömmarna omsluta mig som varm bomull. Inte ett ord säger jag. Fötterna utanför täcket. Löparkläderna tas på. Viktiga intervaller på agendan. Seg som bästa smörkolan i hela kroppen. Benen pirrar från gårdagens dubbla spinningpass. Det går bara inte att springa intervaller idag. Pedalvevandet har satt sig i benen som en regelrätt käftsmäll. Veckans totala träningsdos ihop med jobb och livet i sin helhet har säkert en del att göra med känslan av att luften gått ur mig denna morgon. Fortfarande inga ord som yppas ur min mun. Bara att bita i det sura äpplet. Säkerligen hade det varit lättare om det var en simpel återhämtningsdistans som stod på schemat. Men att förhandla bort de tuffa passen är inget alternativ. Det finns ingen återvändo. Lördag morgon. Jag kommer bli avställd. Pissad på. Men även det blir man starkare av. Intalar jag mig febrilt. Bara att låta min kropp dras ner. Djupt ner i avgrunden. Men jag kom inte så djupt ner som jag trodde. Tio minuter. Tvivel. Stockiga ben. Tio ynka minuter av uppvärmning så såg jag ljust på framtiden. Fem minuter till och sedan var första 4-minutaren igång. Bra fart. Helt ok ben. Vilken vändning. Skön känsla. Tänk vilken onödig energi man lägger på tankar av ovan slag. Det är ju bara att snöra på sig skorna, vara lite positiv och köra igång sin träning. Om man bestämmer sig för att alltid ge det tio minuter så skulle nog många människors strukna träningspass faktiskt bli av. Efter de där minutrarna så kommer en varm känsla. Det ihop med jävlaranamma kan försätta berg. Värre var det förr när längdåkarna ställde sig på skidorna och gick på attack direkt från start. Snart är det lördag morgon igen. Återigen dubbla pass i benen. Nu vet jag bättre. Uppvärmning. Sedan går det mer eller mindre av sig själv. Tufft. Och det är meningen.