Lundaloppet.

Lund tur och retur över en lördag är det inte varje dag man gör. Och det är inte fy skam. Har sett fram emot att sitta i bilen och filosofera. Vila benen, hämta ut nummerlappen, sitta lite mer i bilen, värma upp och sedan höra startskottet skicka iväg mig på en bana genom Lund som jag aldrig sprungit förut. Skåne är underbart. Om Göteborg någon gång skulle bytas ut så är det för att flytta söderöver. Helst till ett varmt land med lite mer mañana-mentalitet. Men ju mer jag besöker Skåneland desto mer gillar jag upplevelse. Senaste två åren har Helsingborg gästats för löpning den här helgen, även Malmö har fått oss som löparturister i juni och förra året gästades Trelleborg i slutet av augusti för två varv runt stan. Till det kan adderas några träningsläger på Österlen. Skåningar är sköningar. Och jag gillar att känna denna avslappnade lite mer kontinentala känsla som råder där nere i syd.

Lundaloppet visade sig vara ett fantastiskt gulligt och välarrangerat lopp. Vägen ner i bilen var blöt och kall. Gradtalet indikerade skämtsamt på 2 grader och hällregnet var ett faktum. Suget att springa mattades av något i och med vädergudarnas bistra uppsyn. Men väl framme på idrottsplatsen var graderna uppe i 6 och regnet höll sig undan. Friskt kan man gott säga om vädret, med andra ord ett riktigt fint krispigt löpardito. Målsättningen med loppet var att få en genomkörare för det som komma skall, med ett startskott inblandat. Tidigare i år hade jag planer på att ta loppet lite mer på allvar och sikta in mig på att persa. Men med tanke på den förlorade träningen som skulle bli resultatet av att släppa upp på densamma innan loppet samt vad det skulle ge för sviter efter loppet gjorde att jag beslutade mig för en annan väg. Dubbla pass i både torsdags och fredags samt snabbdistans i onsdags var det som satt i benen där på startlinjen. Kroppen kändes dock alert och jag bestämde mig för att gå på relativt hårt för att få ett riktigt bra kvalitetspass med mig hem.

Och så blev det. Underbar upplevelse att springa igenom Lund. Några skarpa svängar, lite förrädiska kullerstenar, trottoarkanter och en tvåvarvsbana med en något seg knäppa som togs två gånger gör att jag känner mig riktigt nöjd och glad med tiden 37.06. Ett stadslopp precis som ett stadslopp ska vara och en stor eloge till arrangörerna, varav en lärt mig ett och annat om löpning för några år sedan. Bonusen dagen till ära var att få känna känslan av att passera som första tjej över mållinjen. Men det är som sagt bara en bonus för det är en annan känsla jag jagar. Den perfekta löpkänslan när allt bara stämmer och känns helt perfekt. Så var det inte i lördags och det var inte tanken heller. Hade jag haft en coach som bad mig springa 5 km racet som startade tjugo minuter efter målgång så hade jag troligen gjort det. Och det är en fin känsla att ha med sig hem. Liksom att benen idag sprang 90 minuter solskensdistans i bra tempo utan att känna sig ledsna efter gårdagen. 3h spinningklass ihop med glada Sussie och ett fokuserat men glatt Kungsgatan-gäng satte pricken över i denna söndagseftermiddag. Grädden på moset, det där lilla extra, som inte benen behöver men som ger så mycket annat till knoppen. Träningsveckan summeras och en ny startar strax.