onsdag 5 maj 2010

Vintern har rasat ut och pulsen höjs.

Träningslägret är ett minne blott. Flånäsan och lite frisk färg på kroppen är det som återstår samt alla de där ljuvliga milen i benen som jag fortfarande är nöjd över. Jag är en solskenslöpare som älskar att svettas i värmen med stark sol brännhet mot kroppen. Det är jag i ett nötskal. Tänk att få bo några vintermånader i ett solsäkert varmt land och springa benen fulla med kilometrar och emellanåt lite mjölksyra. Jag hade med glädje avverkat femton-tjugo mil i veckan med ett sådant upplägg. Nu är det på träninglägren som den där träningen får tillskansas, njutas utav och boosta kroppen. Hoppas att känslan hänger kvar länge till i benen. I övrigt har verkligheten intagit min kropp till fullo.

Men vilken verklighet. 24 dagar kvar tills vårt bröllop äger rum. Helgen som var tillbringades på Alnö slipandes på detaljer inför vår dag. Bland annat träffade vi fotografen som visade sig vara en grymt trevlig prick och tillika son till en av Sundsvalls stoltheter. Han hade många bra idéer och jag har fullt förtroende. Den tuffaste utmaningen, förutom 5-minutersintervallerna, var att berätta för frisören hur jag vill ha håret. När hästsvans, bulle på huvudet och flygande fritt i vinden uteslutits så är det med varm hand jag lämnar över till de som kan sin sak. Det är någonting som slår mig var gång vi är uppe i Sundsvall, hur naturnära och lugna människorna är. Och precis så kändes den trevliga frisören som jag överlåter mitt hår till, positiv, glad och jordnära. Vi har även smakat på tårtfyllning och jag kan utlova en fantastiskt fin tårta som smakar sommar. Och så har vi valt ut blommor, ätit fantastiskt god mat hos mina blivande svärföräldrar, funderat på brunchmat, pratat igenom bröllopshelgsplanering, värmts av valborgselden samt såklart njutit av Alnös fantastiska vägnät.

Det är helt enkelt inte svårt att förstå varför Henrik är den han är. Att växa upp på Alnö är fantastiskt om man gillar att träna. Och vilken tur för mig att det är just så. Långhelgen innebar 6 timmars löpning utspritt på tre dagar och fyra pass. Allt från lugn återhämtningsdistans till riktigt härliga långintervaller i bra tempo samt såklart det fantastiska långpasset. Det sistnämnda i grym motvind mot slutet och det var en trött Spring-Therese som kom tillbaka in till Nordströms. Svärfar tyckte att vi skulle lugna ner oss lite med träningen nu när det är så mycket. Men det är ju just alla dessa härliga pass, sköna som tuffa, som gör att vi orkar med allt omkring oss med bröllop, jobb och annat man vill. Ni kommer väl ihåg. Inte måste. Dessutom fortsätter livet efter bröllopet och ett liv utan spring i benen är inget liv för mig. Alnö kommer att intas ännu en gång för träningshelg kombinerad med att träffa prästen och testa sminkning. Kontrasternas vår där alla blir saliga på sin tro.

Inga kommentarer: