Höstvila.

Säsongen avslutades för två veckor sedan i Stockholm. Har sugit på en god karamell det senaste. En hel löparsäsong, från maj till september. Pers på milen och halvmaran. Lite synd att jag inte fick till hela maradistansen, men det har sina anledningar. Och jag är lycklig och glad och för första gången på länge så kan jag se mig som en liten löpare och inte en före detta friidrottstjej. Känns kul att kunna unna sig själv att leva ut det man gillar att göra och ge sig själv en möjlighet att få åka runt på lite tävlingar och bara njuta av att vara med och trycka på och se vad ens egna kropp kan klara av. Riktigt kul och nu är det välbehövlig höstvila. Har inte känt behov av den där obligatoriska vilan de senaste åren. Men i år har jag ett enormt behov av bara vara tid. Första veckan var jag helt slut, har haft så mycket med allt möjligt det senaste och att samtidigt försöka prestera sitt max i löparskor tog mer på kroppen än jag trodde. Första veckan efter halvmaran hade jag ingen lust att träna alls, mer än min 90 min klass som är riktigt kul, men det är en annan historia. I övrigt var det en slapp vecka på den lediga tiden. Den här veckan har varit en vecka när man får göra lite vad man känner för, springa lite, spinna lite, svettas mycket. Ja, ni vet. Resultatet är en helt ok vecka utan krav. Nästa vecka ska bli precis likadan, ta det som det kommer, träna på helt ofokuserat men hårt bara för att jag gillar att träna och bara för att jag gillar hårt. Höjdpunkten blir nästa söndags spinningklass då vi är tre intruktörer som kör 3-timmars. Man kan se det passet som starten på uppbyggnaden för nästa säsong. Måndagen efter långpasset drar vi igång på allvar igen. Då blir det åka av. Då är det bästa på året här. Höstträningen.