Massage.

Musklerna har fått jobba det senaste kan man gott säga. Trots söndagens lilla besvikelse så kändes ju fartpasset i benen. Ett riktigt bra träningspass kan jag ändå se det som i efterhand och det var verkligen roligt att ha sprungit ett för mig nytt lopp och ny bana. Det är dessutom vackert på Djurgården. Fast jag är fortfarande inte på uppstuds för att använda ett ord som en före detta chef gärna gjorde. Men det kommer. Måndagen, efter jobbet, spenderades i spinningcykelsadeln med ett nytt pass som jag mixade i bilen på väg hem från Stockholm. Ingen vila ingen ro med andra ord. Men ett riktigt kul pass blev det om jag får tro de snälla medlemmarna som var med på klassen. Och riktigt hårt. Men jag tror att de som är med på mina klasser gillar hårt skit. Efteråt var jag tvungen att förklara varför det var ultra hårt just i måndags. Ni vet straffa sig själv, det funkar ypperligt. Efter det har jag varit med huvudet mer uppåt än neråt. Igår var det brutalt hårt igen. Benen var sega, huvudet var segt, jag var sen hem, inget verkade fungera som det skulle tills vi värmt upp vår kvart och satte av i första intervallen. Resultatet blev 2x5’, 2x4’, 2x3’, 2x2’, 2x1’, alla med 1’ joggvila. Ska jag vara ärlig så gick första intervallen bra, under de nästkommande tre var huvudet som på söndagens race, inte med mig och jag funderade på att stanna och lägga mig utmed cykelbanan och bara ge upp. Men jävlar (ursäkta), att lägga ner träningen på grund av att inte huvudet är med vad är det för fasoner. Så jag vände det till något positivt (jag får tacka Henriks peppande geist, något jag brukar stå för) och de sista sex intervallerna var ända in i kaklet. Och jag vill tro att det gick fort för till och med Henrik fick höga pulstal på sin klocka. Gott var det efteråt i vart fall och vi sladdade ner i soffan och avslutade kvällen gråtandes till filmen PS. Jag älskar dig. Boken jag läste på Lanzarote, äntligen fick jag Henrik att se den. Vet inte vem som grät mest, jo det vet jag men det skulle han aldrig erkänna. Filmen var som massage för hjärnan, intervallerna balsam för själen och på dagens lunchrast fick mina muskler sin beskärda del. Muskelknådning kanske är ett nödvändigt lyx i tillvaron. Skadeförebyggande slumrande avslappning. Ta hand om sig själv. Varför inte.