torsdag 4 september 2008

Karlar.


Ibland blir jag bara så trött. Igår tog jag mitt pick och pack efter jobbet och for till Valhalla, som här i Göteborg är vårt eminenta badhus. Ok, eminent och eminent, ibland är det lite väl mycket potenta gubbar där som kikar på oss yngre bikiniklädda förmågor. Ändock ett trevligt tillhåll för viktlöshet. Har genom åren simmat en del i perioder som så kallade extrapass eller återhämtningspass och jag ska försöka få in lite mer av den varan under hösten. Men aldrig mer på en kväll. Aldrig. Det var hela havet stormar igår. Och adrenalinet sprutade ur mina öron. Nog för att jag var stressad redan innan, men så snart jag börjar träna brukar den stressen försvinna. Men igår kom en annan stress. Människor kan verkligen inte förstå att de inte motionerar så som de rör sig. I ultrarapid. Jag tror att fler kalorier förbränns stillasittandes ätandes på en morot. Helt sjukt sakta simmar folk. Och då ska ni veta att på en skala 1 till 10 i simteknik, med Phelbs på en tia och en nyfödd bebis på en etta, så befinner jag mig troligen på en svag sexa. Då kan ni tänka er vart resten av befolkningen befinner sig. I fosterställning. Ödmjuk, nej inte idag. Men jag säger inte att jag själv är bra, inte alls. Helkass på att simma och de flesta med lite flås och flytförmåga skulle ställa av mig. Men det var inte det värsta. Håll i hatten nu alla män för nu kommer lite befogad kritik. Varför kan ni inte ta att en tjej slår er. Varför?! Jag varvar männen i bassängen varv efter varv på min simmande timma. Men varje gång jag ska simma förbi så ska olika män visa sig på styva linan. Speciellt en man igår, han pushade sig själv i ett tiotal meter varje gång jag kom upp jämsides. Varför inte förstå att jag trycker till lite och ställer av in i kaklet som föregående varv, igen och igen. Eller killen i min egen ålder som när han ser att jag kommer och ska simma om lägger sig framför mig och tar i för glatta livet, hans glatta liv innebär för mig avstannande simning och trampa vatten framåt. Jag skojar inte. Jag är helkass på att simma, annars hade jag hållit på med triathlon. Verkligen urkass, jag crawlar inte ens. Ytterligare en man var tvungen att dyka i mitt framför näsan, skvättandes som om han gjorde kanonkulan, för att komma före mig. Såg han inte att han inte skulle ha en chans. Jag lovar att han märkte det efter några röda, för då var adrenalinnivån osunt hög. Ibland är det gott att få ställa lite skåp. Men ibland vill man bara vara ifred. Nu när jag fått en lektion i manlighet så funderar jag. Undra vad Henrik egentligen kände när jag vann bowlingen och min far ska vi inte tala om. Bildbeviset indikerar på knackig teknik även här. Frågan är väl bara om klotrullning är en idrott.

3 kommentarer:

Nordström sa...

Så länge jag inte blir ifrånkörd på SEGA-Rally, Go-Kart och på cykeln kan jag stå ut med det mesta av förnedring!

Anonym sa...

Ha, ha... Roligt inlägg! Det där med "vattenpolo" känner jag igen. Har slutat att simma på allmänna tider, det funkar inte. Damer som simma i bredd och pratar är värst...Och de fattar verkligen inte att de ska flytta på sig. Helt sanslöst. Hur gör du med Stockholm? Ska sket i min tävling till helgen. Motivationen fanns helt enkelt inte. Hoppas vi ses snart! Kramar

Spring-Therese sa...

Hahaha. Sega-Rally ska jag ge en grym matchning i snarast. Go-Kart och mtb/landsväg blir svårare, det sistnämnda helt omöjligt tror jag. Det skulle vara på ålderns höst då kanske... ;)

Hahaha. Ja, tjejer i bredd, varför fikar de inte istället för att flyta runt i klor... :) Åker till storstaden nu. (Och ska ha kul i 21,1 km.)

:)
Therese