Funderade lite på varför man valt att kalla klassen vi körde igår för marathon. På en cykel är ju knappast tre timmar en marathon-distans. Men jag förlikade mig med tanken eftersom spinning är sjukt mycket jobbigare än att trampa utomhus. Så tre timmar i sadeln är lika brutalt som tre timmar i löparskorna. Om man trycker på med motstånd vill säga. Och ligger man sub3 på en mara då är man vass. Hoppas jag i vart fall. Jag har pressat mig under två gånger av tre möjliga och börjar mer och mer bli sugen på att ge den fulla distansen en chans igen. Med andra ord från nu och framåt finns ingen återvändo. Nu har höstträningen kickat igång och det kunde inte blivit roligare. Ett härligt gäng var med och min kollega Kristian lade ribban högt på sin första del, jag tog vid och försökte bibehålla energinivån hög, Sussie avslutade perfekt och tre timmar gick otroligt fort. Utan dipp och med mersmak. Och viktigast glada medlemmar. För träningen igår var ju ändå ett jobb. Underbart. Kanske ger vi oss på långcykling idag igen. 90 minuter är givet, men det kan bli mer. Får man tro Runners World så är cykling ett bra komplement för löpare. Jag behöver inte läsa en tidning för att veta det. Utan det har jag trott mig veta länge. Spinning och utecykling är bevisligen grymt och nästan lika kul som att springa. Etappen vi körde syns på bilden. Och min förhoppning är att vi kör två liknande pass under hösten. Pratade med en kompis igår som hade höstvila och just nu körde den träning han hade lust för. Lustigt att tävla i löpning och cykel men när man får träna fritt då kör man body pump. Igår var det egentligen sista dagen på min höstvila och vad kan vara bättre än långpass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar