fredag 12 december 2008

Stress.


Hör kanske årstiden till att känna så som de flesta av oss gör. Mycket roligt. På en gång. Och många måsten. På samma gång. Varför? En fråga jag ställer mig allt som oftast. Bara njuta. Bara tycka om. Bara vara. Med de man tycker om. Så skulle det vara. Men det är svårt med alla krav från omvärld och från en själv. En vecka sedan jag uppdaterade på riktigt och det känns som att det var igår. Den senaste veckan har gått ännu fortare än vad det brukar göra. Ju mer man har att göra desto djupare sjunker man in i ekorrhjulet. Ja, ni vet. Men det låter som om allt är hemskt och så är det ju absolut inte. En julfest med många sanningar. Och med ett helt vansinnigt kul band som spelade. På tok för mycket vin. På tok för sen kväll för att vakna på en måndag och inse att jag sovit i en si så där tre timmar. Frågan jag inte ställde mig på kvällen i måndags var hur bra det var att instruera spinning i 2,5 h. Ingen idé att ställa frågor man inte vill ha svar på. Sådana frågor ställer jag allt som oftast ändå. Och många svar får jag. Första julfesten på nya jobbet, även om jag inte får säga att jag är ny längre, var grymt kul. Kanske lite för rolig. Lyckades för första gången i mitt liv slarva bort något. Skyller på min chef. Var lite som sista festen med gänget stämning. Som ni som följer mitt miserabla liv förstått så har det varit svåra tider även i sportbranschen. De tvära kasten är många. Min chef har sagt upp sig. Jag får vara kvar. Inte för att det hänger ihop. Men det vore ju synd att säga att livet är långtråkigt och att det aldrig händer saker. Känslosvallen den senaste tiden har på många sätt varit lite mycket för en liten löpare som mig. Ohanterbart och humöret åker bergochdalbana mellan glädje och melankoli. Charmen med att leva skulle någon säga. Så är det för alla människor skulle någon annan säga. Jag vet inte. Men jag är nog knäppare än alla andra. Och vill bara kramas lite mitt i allt. I flera veckor har jag avslutat spinningklasserna med att säga; njut av den här tiden för den är underbar trots all stress. Försök att ta några extra andetag och ta till vara på tiden. Undra när jag ska börja lyssna på mig själv.

Inga kommentarer: