måndag 1 december 2008

Tomhet.


Från glädje till tomhet. Känslosvallen den senaste tiden går från moll till dur och tillbaka igen snabbare än en blinkning eller ett blixtnedslag. Det känns som att aldrig förr, eller att det åtminstone var väldigt längesedan som det var så många företag som gick så dåligt samtidigt. Och det är en annorlunda situation att hamna i för mig och mina kollegor som bara varit en liten stund på vårt jobb. Glädjen över att ha fått det där drömjobbet har inte riktigt lagt sig. Den där glada känslan av nya härliga arbetskamrater, nya utmaningar och en massa roliga, spännande saker att lära sig och utvecklas med. Förändringar är bra. Det var därför jag ville byta jobb. Förändringar är svåra. Men egentligen bara om man inte får bestämma själv. Det är många runt om som varslas. Och jag trodde jag var luttrad för det verkar som om historien upprepar sig. Samma sak hände efter ett år på mitt förra jobb. Men det är väl kanske tur att huden inte är så hård så att känslorna inte får svalla. Hellre mycket funderingar och lite gråt och en hel massa skratt än ett stenansikte. På eftermiddagen idag när vi slutligen efter flera veckor fick veta vilka tjänster som berörs så försvann marken och jag fick ett tomrum i hela kroppen och stirrade mest framför mig. I sådana stunder önskar jag att jag var en sådan där stenmänniska trots allt. För jag funderar och klurar och känner för alla runtomkring som får sina tjänster strukna ur organisationsplanen. Min finns kvar fast lite förändrad. Men det säger ju ingenting. För vilka personer som får vara kvar är det ingen som vet. Pinan återstår. Men jag läste på en glad cyklists blogg att han skulle träna som satan och ge alla pisk om han fick gå från sitt jobb. Så jag säger samma sak som Andersson helt enkelt. Då har man ju en plan i varje fall. Och allt blev lite enklare av den tanken. Idag var det sedvanlig måndagsspinning. 34 underbara medlemmar körde min klass och jag hade så mycket energi och jävlaranamma och en del ilska att ge utlopp för. Synd att det inte var raceday. Då hade jag garanterat persat. Nu är det nedräkning. Till allt möjligt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas det går bra. Du är så värd ditt jobb. Kram

Anonym sa...

Sitter i exakt samma sits...

Nordström sa...

Har du också en Kinnarpsstol på jobbet?

Anonym sa...

Nordström:

Nej, här kör vi HR!

Va mer tråkigheterna jag menade...