Friskförklarad.

Den här veckan har jag varit förkyld, i en dag. Annorlunda upplevelse. Igår hade jag ont i halsen och kände mig allmänt sänkt. Planerat intervallpass fick stryka på foten och byttes mot våffelkurerande i soffan. Och sömn, massor av sömn. Idag vaknade jag frisk som en nötkärna och dagen avslutades med fina, snabba 90 minuters distans med en runda ut till Skatås och hem. Underbart är det att springa. I veckan har hälsotest avlagts på jobbet. Samma genomgång gjordes för knappt 2,5 år sedan på mitt förra jobb. Skulle kunna rabbla resultat och låta lite lätt självgod. Något jag verkligen hatar. Så jag nöjer mig med att säga att jag förbättrat min kondition med 15% sett till syreupptag (l/min) eller om man hellre vill kondital (ml/kg/min). Dessa test är till för att se om man är frisk, med allehanda mätningar. Men för mig som inte analyserar mig själv kliniskt så var det gott att veta syreupptagsnivå samt kondital och på det simpla sättet få en check att träningen har gett de senaste åren. Så nu ska det bli ännu roligare att tävla i år. Men viktigast är ju att man är frisk. Friskheten själv sa sköterskan och hälsopedagogen. Dock blev jag lite orolig. Läkaren granskade mitt EKG och jag fick ett samtal dagen efter att de skickat det på analys hos en hjärtspecialist. Anledningen var att de inte var så vana vid idrottshjärtan och min låga puls där på britsen efter en dags jobb gav inte läkaren något val än att skicka resultatet vidare. I sak gör det mig ingenting att mina hjärtslag analyseras. Är ju faktiskt bara att tacka och ta emot att få den fina servicen. Frågan är kanske om de inte borde idiotförklarat mig när de ändå höll på. Gränsen är ju hårfin.