Vårkänslor och galenskap.

Att det finns två sidor av samma mynt vet vi alla. Och på samma sätt tror jag att det är när folk säger att deras liv har gått som på räls. Det finns alltid en historia bakom. För livet mina vänner, det går inte som på räls. Det är som en härlig krokig stig med höga berg och djupa dalar. Tur är väl att många av oss löpare och även ni cyklister gillar uppförsbackar och njuter av nerförsditon.


Precis så har den här helgen varit. Ena sidan av myntet är enbart en solskenshistoria med utslagna färgsprakande krokusar, vårsol, härliga känslor, njutning och detta helt underbart skojiga pers.


Andra sidan var precis lika galen som att se en anka använda övergångsstället, som om det vore det mest självklara i världen. Vi backar bandet lite grann. Den Haag och själva loppet kan verkligen rekommenderas. Resan dit är hur enkel som helst, flyg till Amsterdam, tåg direkt från flygplatsen till Den Haags central, där var det bara att snabbt och lätt byta till en pendel som tog oss en station till Haags gamla kvarter i Voorburg. Hit gick allt som på räls, sedan började lustigheterna. De hittade oss inte riktigt i bokningen på hotellet, ont i magen känslan kom snabbt. Hur skulle vi lösa detta, men ett bra tag senare lyckades de hitta en bokning och så var helgen räddad. Och vilket hotell vi lyckats få tag på, modernt och hur bra som helst till en vettig peng. Turen fortsatte. Mot stan och hämta nummerlappen. Anledningen att jag ville springa halvmaran i Haag så här tidigt på året var i huvudsak för att stöka av den där nervositeten som alltid infinner sig vid tävling och extra starkt när premiären brukar bli så sen som i maj. Perfekt är ju då att bege sig till en flack och bra bana där ingen känner en. Vad händer då. Jo, mitt framför ögonen kommer två bekanta ansikten joggandes, den ena nunan en trevlig skånebo som gett mig tips och inspiration i löpningen på ett läger för två år sedan, den andra en av Sveriges bästa manliga löpare och tillika lillebror till en gammal klasskamrat, Calle, som jag sprungit många mil med på idrottsdagar under uppväxten. Där fick jag för att slippa vara nervös och prata förväntningar på loppet. Ju närmre starten kom desto mer pirr i magen. Ska bli spännande att föda barn i framtiden och se om jag glömmer av smärtan lika fort som jag glömmer av hur jobbigt jag tycker att det är dagen och timmarna innan ett lopp. Och så utsätter man sig för det om och om igen för att det är en sådan upplevelse. Nu menar jag inte att löpning går att jämföra med att föda barn. Det måste vara både smärtsammare och enormt mycket underbarare. Såklart. Men så jämförs ju en förlossning med tre marathon på raken också. Och jag har länge funderat på ultralöpning. Vi får se vad som kommer först. Konstigt är i varje fall att när startskottet väl går så är allt vad nerver heter som bortblåst. Då är jag som i en bubbla och numer lyckas jag intala mitt sjuka huvud till att bubblan är positiv. En tränare sa en gång att benen springer om armarna gör det. Jag skulle snarare säga att benen springer om huvudet gör det. Men vi är alla olika. Efter loppet visade det sig att turen höll i sig. Om jag inte hade persat så hade vi inte haft några överdragskläder kvar. Det handlade om sekundrar att de skulle bli bortforslade av det minst sagt effektiva renhållningsverket. Startområdet, där man gärna lägger sina överdragskläder, var nermonterat. Soptunnor forslades bort och vi hade tur som i andra tunnan vi dök ner i lyckades finna vår påse. Skönt för Haag bjöd på perfekt syrerikt löparväder, vilket innebar kylslaget regnigt gråväder. Då är vantar och torra kläder guld värt. Voorburg som stadsdel är underbar, låga stenhus och urmysiga gator med härliga hak att skåla i vin och äta gott på. Rekommenderas starkt. En fulländad helg med ett fullbokat flyg som avslutning och lotten föll på oss att knappt komma med. Men i sista stund lyckades de klämma på oss med Henrik i första klass. Men så hade han ju bäst tid också och därmed värd all gåslever han kan få.


Souvenirer man kan äta eller dricka är det enda jag handlar med hem i vanliga fall. Men tulpaner från Amsterdam finns det väl ingen som kan vara utan. Femtio friska pryder bordet hemma och våren har kommit till Göteborg. Vårkänslorna flödar skönt. I synnerhet imorgon. 2 is the magic number. På många sätt.