Stockholm i veckan över dagen. Alla viktiga bor ju där. Leverantörer. Min chef. Kungen. Ja ni hajar. Hade en dryg timma över för alla vill ju vara där. Så tågen är fullsatta. Var bokad kl 19.10 och fick stilla vänta på min tur. Så jag hittade ett hål i väggen. Har inte kapat topparna på typ ett år. Jo men visst, jag är inte som andra tjejer. Har en kollega som jag tror har klippt sig tre gånger den senaste månaden, färgat, toppat, fixat och trixat. Det är inte riktigt jag. Men alla har sin rätt att göra vad de vill. Jag hittade i vart fall det billigaste ställena av alla. Skeptisk satte jag mig ner i stolen och undrade vad jag gav mig in på. Men håret växer ju ut igen och vem bryr sig. Gjorde samma sak för hundra år sedan en sommar i Grekland. På Kos av alla ställen. Skulle kapa lite toppar och kom ut utan blont fint solblekt hår, som en snaggad apa. Tog många år att få hårsvallet tillbaka och med en period av färgat rött hår. Tänkte på detta i torsdags när jag satt där i frisörstolen. Men vad fasiken. Ett liv utan chansningar och lite gambling är inget liv. Fast om jag ska vara ärlig undrade jag stundom vad hon höll på med. Eftersom jag klipper mig så sällan brukar jag spendera endel pengar på de tillfällen jag gör det och de som då får hålla i saxen är riktigt vassa på det de gör. Men jag tar tillbaka mina tvivel och kan rekommendera stället på Stockholms central. 190 spänn och en schysst frisyr. Nice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar