fredag 12 juni 2009

CuAl6(PO4)4(OH)8·4H2O.

Ibland när jag är på riktigt gott leende humör så har jag fått kommentaren att mina ögon är turkosa. Det är en komplimang jag blir glad av. För jag gillar turkost, det är en färg som blivit min favorit och som har stannat kvar genom åren när andra färger simmar in i bild och ut igen. Vissa saker består på något sätt. Så för att göra min blogg lite mer clean i sitt utseende och lite mer personlig så är den nu turkos. Dessutom med en bild som väcker minnen av en löptur jag aldrig kommer att glömma. Uppe bland moln och i en stadigt stigande terräng på den lilla ön La Gomera. Helt fantastisk löpning om man gillar att springa eller halvt klättra uppför och för den delen brant ner när man ska hem igen. Löpturen på bilden höll på i dryga timman uppåt med en puls på stadiga 165-170 på grund av bergets lutning. Då är man trött när man vänder nerför och det sliter fint i framsidorna. Ombyte och variation förnöjer. Och nu har jag sugit på den här bloggvyn hela veckan och bestämt mig för att så här får det bli. I varje fall ett tag framöver. Men det är lite som med att klippa håret. Jag är ju samma person oavsett det långa ljusa eller när jag i en svag stund i mitt liv färgade det orange. Bevare mig väl. Rubriken kan man fundera lite över. Ledtråden kanske ger svaret; en sällsynt kryptokristall, ett sekundärt fosfatmineral.

1 kommentar:

Nordström sa...

Löpning på La Gomera är något av det fräckaste träningspass jag gjort!