Idag är en dag som jag känner mig tacksam för att jag kan springa. Om jag med full kraft i nedförslutan hade slickat marken med mitt knä först eller ansiktet så hade det nog varit mindre roligt just nu. Om den ödesdigra lördagen den 4 april hade slutat annorlunda så hade det helt klart varit andra rehab-bullar i dagsläget. Tur i oturen så landade jag ju likt en tecknad figur från rätt uppstående till liggande på armbåge på en millisekund. Något gick sönder. Det hörde jag. Och det kände jag. Hade det inte varit första dagen på ett djupt från hjärtat efterlängtat träningsläger så hade jag nog bara lagt mig hemma i sängen och varit sjukskriven några dagar. Sur som ättika. Men nu var det läger och alla mina mål med det här året fick inte raseras och försvinna i det oturliga fallet där i La Santa på en av mina favoritträningsrundor. Mitt i det vackra lavalandskapet. Jag vägrade. Och det är jag så glad för. Man kan springa med armen i mitella i stekande solsken och hetta. Jag lovar. Och vilken hjälp man har av det på en stekhet mara i Stockholm i slutet av maj. Nu är ultraljudet genomfört och jag är märkt för livet. Två jack i skelettet som jag aldrig blir av med. Två lika finfina jack i senorna vid axelleden där musklerna infraspinatus och supraspinatus fäster. Och dessutom så är något helt av där bland senstråken. Ihop med vätskan som ligger där och gottar sig i leden så får jag bara tacka högre makter att det är min axel och inte något mer löpväsentligt som ballat ur. Nu återstår att gå hos min grymt kunniga sjukgymnast på IFK Kliniken och få ordning på detta. Jag känner mig otroligt stark när jag ”viftar” runt med enkilosvikterna på gymmet och gör små lustiga rehabövningar. Inte alls. Läkaren idag sa att det mesta kommer att läka tids nog och att ingen operation krävs. Men allehanda axel-, rygg- och armstyrka kommer jag att få dras med en tid. Jag som får tvinga mig till att genomföra bålstabiliteten. Härlig utmaning. Och vem vet. Fallet kanske blir min uppgång.
9 kommentarer:
Men vilken otur, fast ändå tur i oturen. Vad gjorde du när du föll? Cyklade?
Usch, att skada sig är ju verkligen en mardröm. Särskilt om man verkligen satsar på sin idrott... å andra sidan är det väl enklare att komma igen från både skador och sjukdomar om man är vältränad från början.
Ps. Tack för dina ord om att man bara tävlar mot sig själv. I går slog jag personligt rekord på 5km (Parloppet) och jag är SÅÅ NÖJD trots att en massa människor inkl min kille sprang snabbare än mig. Vad mer kan man göra än att vara bättre än man någonsin varit tidigare liksom? Ds.
Ja, rehabträning är ju inte världens roligaste. Det är ju springa man vill göra.
Ellen - otur och troligen lite ofokuserat föll jag i löparskor. Jag sprang med en vän vi lärt känna i La Santa som ursprungligen är cyklist. Så det gick i lite lägre hastighet och av den anledningen med ett lite annorlunda steg än jag brukar. Jag sprang och pratade om allt mellan himmel och jord. Tittade på hennes löpsteg, fortsatte finna orden på engelska och så mitt i den vackra backen bland sten, sand och grus så fick jag skärskåda lavan lite väl nära. Nu är det 2,5 månad sedan och om tre veckor far vi tillbaka på träningsläger där igen.
Sköt om dig och träna väl!
Therese
PS. Grymt bra jobbat på loppet och helt rätt inställning! Din kropp har aldrig presterat bättre och det är precis det som räknas. Njut av det. Och se det som en bonus att din kille slår dig. Det ger dig mer att träna med någon som är bättre än tvärtom. :) DS.
Anders - jag håller med dig!
Fast förebyggande styrka borde man nog syssla med lite oftare. Dock var det svårt att förutse axelproblematiken. Men lite benstyrka blir vi löpare bara bättre av och den magiska bålstabiliteten. Summan av kardemumman är att det får bli lite mer allmänstyrka i träningen för att bli en bättre löpare. Och för att det är som du skriver, det är ju springa man vill göra. Så det gäller att hålla sig stark och hel. Oj, vad helylle jag lät nu. ;)
Må gott och härligt att du körde två timmar idag!
Therese
Eva är helt grym och fantastisk!
Jag vet....
Ha det gott!
Åsa
Åsa, vad kul! Hoppas att du mår toppen och att cyklingen går bra! Du "måste" uppdatera så att vi alla som hoppas att det går toppen för dig får veta hur det går...
Ja visst är Eva fantastiskt duktig och dessutom en härlig person och så pedagogisk.
Sköt om dig och njut av midsommar!
Kram,
Therese
Ja, jag vet att jag är dålig på att uppdatera! Man blir liksom inte så sugen när man sitter med nosen in i datorn hela dagarna på jobbet. Ska ändå göra om min hemsida, bara jag får tid.
Är nere och tränar i Livigno i Italien för tillfället, race i morgon i Schweiz!
Via länken nedan kan du i alla fall läsa lite om vad som händer:
http://web.duells.se/Riders+blogg__1053.html
Varför tränar do så allsidigt när du vill bra löpare? Varför springer du inte mer utan kör simning och spinning så mycket?
Hej anonym!
Jag tränar allsidigt för att jag jobbar som spinninginstruktör på min fritid, vilket ger mig en hel del som person och som idrottare. Simmar gör jag då och då när andan faller på. Normalt sett är det löpning som gäller med spinning/cykel som komplement. Det fungerar för mig och min kropp. Och jag har kul på varje pass. Men visst, du har rätt - man blir bra på det man tränar. Så mer löpning blir det men med måtta så att kroppen håller sig hel.
Må gott och njut av sommaren,
Therese
Skicka en kommentar