Jag hade tänkt sätta lördagens underbarhet på pränt, men den bubblande glädjen inom mig har gjort att jag inte riktigt kommit till skott. Jag njuter och delar så länge med mig av lite bilder från min lördag. En av de bästa dagarna i mitt liv. En dag då allt klaffade, en dag då varje millimeter av min kropp kände glädje över att få springa och njuta av solskenslöpning.
Dagens mål. Att vara glad.
Före maran och efter.
Stadion i sin anrika prakt.
Tid för eftertanke. 35 minuter till start.
Lätt uppvärmning. Nästan så att man är rädd för att börja jogga upp innan en mara. Den enda känslan man vill känna en sådan dag är lätta ben. En kort tur fick det bli i Lill-Jansskogen och lite stretch omgiven av god tartanbanelukt. En lukt som påminner mig om tävling.
Starten har gått (och jag fångades på bild). Ju snabbare man kommer in i sitt eget tempo och hittar flyt desto bättre. Brukar ta någon kilometer eller två. Det gäller att inte förivra sig. För det är ändå dryga 41 km kvar efter att första är avverkad. Spännande tanke.
Smartaste draget av alla har jag lärt mig av min cyklist. Full koll på vätske- och näringsintaget är ett måste under en varm sommardag. Varannan vatten gäller på krogen. På maran är det vätska på varje kontroll som gäller. Vatten varvat med sportdryck. Dessutom duschade jag mig själv i en och annan vattenmugg över huvudet. Varje tillfälle som fanns att få vatten över kropp och knopp togs. Energipåfyllning med gel. Och allt gick som på räls.
Målgången som jag såg så fram emot. Rysningarna och glädjetårarna jag pratat om. Och det är verkligen en speciell känsla att gå i mål på en mara och att göra det på Stadion är något man inte glömmer i första taget.
Jag citerar:
"Sann glädje i sin renaste form." Tydligen var det så jag såg ut när jag passerade mållinjen och vidare ut från Stadion. Har även fått berättat för mig att jag såg ut som ett enda stort leende på upploppet. Precis så kände jag mig. Och om det även syntes, då verkar jag ha lyckats med mitt mål. Att bara ha roligt i 42 195 meter. Total lycka. Total glädje.
Dagens mål. Att vara glad. Före maran och
efter. Kände mig otroligt pigg och oförskämt fräsch i kroppen. Kvällen firades storstilat.
Drömresultatet. Vilken bonus på en helt fantastisk dag i löparskor.
Dagens mål. Att vara glad. Före maran och efter.
Stadion i sin anrika prakt.
Tid för eftertanke. 35 minuter till start.
Lätt uppvärmning. Nästan så att man är rädd för att börja jogga upp innan en mara. Den enda känslan man vill känna en sådan dag är lätta ben. En kort tur fick det bli i Lill-Jansskogen och lite stretch omgiven av god tartanbanelukt. En lukt som påminner mig om tävling.
Starten har gått (och jag fångades på bild). Ju snabbare man kommer in i sitt eget tempo och hittar flyt desto bättre. Brukar ta någon kilometer eller två. Det gäller att inte förivra sig. För det är ändå dryga 41 km kvar efter att första är avverkad. Spännande tanke.
Smartaste draget av alla har jag lärt mig av min cyklist. Full koll på vätske- och näringsintaget är ett måste under en varm sommardag. Varannan vatten gäller på krogen. På maran är det vätska på varje kontroll som gäller. Vatten varvat med sportdryck. Dessutom duschade jag mig själv i en och annan vattenmugg över huvudet. Varje tillfälle som fanns att få vatten över kropp och knopp togs. Energipåfyllning med gel. Och allt gick som på räls.
Målgången som jag såg så fram emot. Rysningarna och glädjetårarna jag pratat om. Och det är verkligen en speciell känsla att gå i mål på en mara och att göra det på Stadion är något man inte glömmer i första taget.
Jag citerar: "Sann glädje i sin renaste form." Tydligen var det så jag såg ut när jag passerade mållinjen och vidare ut från Stadion. Har även fått berättat för mig att jag såg ut som ett enda stort leende på upploppet. Precis så kände jag mig. Och om det även syntes, då verkar jag ha lyckats med mitt mål. Att bara ha roligt i 42 195 meter. Total lycka. Total glädje.
Dagens mål. Att vara glad. Före maran och efter. Kände mig otroligt pigg och oförskämt fräsch i kroppen. Kvällen firades storstilat.
Drömresultatet. Vilken bonus på en helt fantastisk dag i löparskor.
5 kommentarer:
Åh jag ryser i hela kroppen av välbehag när jag läser inlägget. Jag håller på att träna inför London marathon 2010, hehe det gäller att börja i tid. När man läser om andra som skriver om att de sprungit marathon så skriver många om hur ont i kroppen man har och hur hemskt det är och att man aldrig vill utsätta sig för det igen. Därför blev jag så glad av att läsa om din lycka genom hela loppet och glädjetårarna vid målgång. Du får mig att längta efter att plåga min kropp i ett marathon!
http://angie1986.blogg.se
Du är grym!
Tänk, du har t.o.m. inspirerat mig att snöra på mig joggingskorna. ;)
Många kramar
Emelie
åh vad jag är glad att du är glad! kram på dig!
Grattis! Helt underbart att läsa dina inlägg. Jag ska tänka på dig nästa gång jag tävlar. Ska försöka ha samma mål som du: Att vara glad hela tiden.
Tusen tack goa Emelie! Underbart, då har jag uppnått något bra. Hoppas du gillar tiden i löparskorna. Hoppas att ni njuter av er fantastiska altan och att vi ses snart!
Åå Malin vad glad jag blir! Har tänkt på dig en hel massa och saknar dig som kollega! Vilken fin kampanj ni/du gjort för vår favvokund! :)
Blogg-Angelica. Jag glädjer mig åt att jag kan tillföra lite positiva tankar kring ett marathon. Är man väl förberedd så är det riktigt roligt att springa. Jag njöt lika mycket av mina första mara för några år sedan. Hade dock väldigt mycket mer ont i benen efter den än vad jag har efter den här. Alla träningsmilen ger. Så att ha 2010 som mål tror jag är bra. Kör långpassen, de är viktigast för den goa upplevelsen. Lycka till med träningen!
Anders. Tack och bock! Det värmer att mina ord ger något. Hoppas att det fungerar med glädjen i ditt nästa lopp. Jag är övertygad om att man kan komma långt på den.
Må gott,
Therese
Skicka en kommentar