Spontana detaljer.

Maran är över och mastodontinlägget är avklarat. Det där ner på nitty gritty. Långrandig. Jag?! Nu förstår jag inte. Mästaren på långa jobbmejl när andra skriver kortare än kortast. Bäst på att lägga ut mina ord i sms så att mottagaren inte orkar läsa. Och världsmästare på att pladdra på i situationer där jag känner mig säker. Där jag känner ett engagemang eller då jag verkligen tycker om något eller någon. Och det här med träning och löpning är livsnödvändigt. Eller som Cykelmyggan skrev; jag tänker hålla på med det här när jag är en skinntorr kärring också. Min plan är samma. Och då är det kul att spara de riktiga godbitarna. Jag är vass på att lägga genomförda träningspass bakom mig och att sätta en stor bock efter varje tävling. Avklarat. Nu går vi vidare. Men den här gången är allt så annorlunda. Jag vill njuta. Och vad jag njuter. Jag vill träna. Och i ett nafs blev viloveckan till en alternativ träningsvecka. Bara för att det är träna jag gillar som bäst. En jobbvecka som kunde blivit hur som helst blev underbar för att jag har tillåtit mig själv att le åt allvaret. Det mesta i livet handlar om detaljer. Just nu är jag inne på att ändra utseendet på den här bloggen. Beslutsångest likt den man kan ha på morgonen när man vill ha sommarklänningen på fast det är 7 grader kallt och regn. Vi får se om jag är lika djärv som med klänningen. Jag har också funderat på vad som ska göra mig till en bättre löpare. Och då handlar det troligen mest om finjusteringar. Inga stora ändringar. Utan lite hårdare. Lite längre. Lite mer. Av det mesta. Träning. Och vila. Detaljer. Det är som att den tråkigaste byxa kan förgyllas av ett väl utvalt skärp. Det handlar om att en vansinnig dag på jobbet kan kännas helt underbar för att någon ler åt en när man mest behöver det. Det kan vara som idag, en helt vanlig spinningklass mitt i ett tufft parti när en söt treåring står utanför fönstret och tittar på de knäppa vuxna som sitter inomhus på cyklar och svettas som besatta. Det lilla extra kan vara allt. Små saker i vardagen ger helheten på hur själva livet känns. Samma små pusselbitar av träning bygger upp den perfekta helheten. Det optimala. Krydda det med lite spontanitet utan att missa för många pusselbitar. Pricken över i:et. Grädden på moset. Det är det som kan göra skillnaden.